Hon ler pillemariskt och buffar skämtsamt på sin man. När hon träffade Ulf fick hon torpet på köpet.
Svensberg, som torpet heter, blev en del av Ulf Anderssons liv redan 1989 då han och tre jämnåriga kompisar började hyra det av Domänverket. 1995 fick kompisgänget köpa loss fastigheten och 2002 blev det Ulf och Evas gemensamma.
– För mig var det väldigt viktigt att få visa Eva stugan direkt när vi träffades, säger Ulf Andersson.
– Och en stuga i skogen är så mycket jag. Jag trivs så oerhört bra i allt det här, konstaterar Eva.
Men historien om Svensberg börjar långt tidigare. Knekten Sven Svedur fick marken av Ljungs slott som tack för trogen tjänst. Här byggde han ett litet torp 1845.
– Det som är kvar från den tiden är grishuset. Själva huset är byggt 1909 och loftet som vi kallar den tredje byggnaden är byggt 1932, förklarar Eva.
– 1978 lämnade den sista bofasta ägaren, Anna Johansson, Svensberg, berättar Ulf.
Han har sina rötter i området, mamma Gun-Britt är uppvuxen i Djupsjö och pappa Tage i Bänorp. Och även om han inte varit just här tidigare, är trakten välkänd. Rötterna ger platsen ytterligare en andemening.
För familjen Andersson, som även består av Emil, snart elva år, och Anton, snart nio år, skiljer sig livet i stugan rejält från vardagen hemma i hyresrätten i centrala Linköping.
Här lever familjen enkelt utan toalett, dusch och tv. Badar gör de i Sibborpesjön. Bekvämligheterna lyser helt enkelt med sin frånvaro. Det var först i somras som man införskaffade en Ipad och internetuppkoppling.
– Samtidigt är det väldigt skönt att stugan ligger så nära hem. Inte minst är det bra nu när killarna blivit äldre och har aktiviteter eller vill ta hit kompisar, menar Eva.
Familjen tillbringar så mycket tid som möjligt i stugan. Påsk innebär oftast säsongspremiär, att vistas här större delen av sommaren är självklart och sedan fortsätter familjen att komma hit under helgerna långt in på hösten.
– Och vi har faktiskt firat sex jular här, säger Ulf.
Här är utelivet det primära. Killarna har oändliga lekmöjligheter på den stora tomten och i den omgivande skogen och för Ulf innebär sommardagarna att han får utlopp för sitt trädgårdsintresse.
– Jag kan inte vara still när jag är här. Att få pyssla utomhus i trädgården är total avkoppling för mig.
Annat är det med Eva.
– Det bästa jag vet är att få sitta i solen med en kopp kaffe och pyssla, läsa eller lösa korsord. I början hade jag lite svårt för det när Uffe var så aktiv men nu har jag accepterat att vi kan vara olika när vi är här.
Huset är nyligen ommålat på utsidan. Efter att paret skrapat på verandan i stort sett varje sommar sedan de träffades, insåg de att de aldrig skulle bli klara och anlitade proffs.
När det gäller insidan har man blottat husets ursprung genom att riva bort masonitskivor på väggar och dörrar och korkmattorna från golven. Köket fick tidigt lite ny färg och några nya tapeter sattes upp men mer än så har inte gjorts. Att renovera ihjäl sin lediga tid är paret inte intresserade av.
Ulf och Eva har inrett mestadels med ärvda saker och loppisfynd. De ser ett värde i att det finns en historia bakom prylarna.
– Som att fåtöljerna i vardagsrummet stått i Uffes skrädderi eller att köksstolarna tillhört hans morfars mamma Frida. Här får också gamla grejer som inte passar någon annanstans en naturlig plats, säger Eva.