"Magen mot grönt – nu skall vi twista!" De nio deltagarna är fullt fokuserade under fyrtiofemsekunderspassen – ingen småpratar, koncentrationen är total. "TRE - TVÅ - ETT - VILA" hörs från högtalarna, musiken dämpas och tio sekunders andhämtning erbjuds. Så ett nytt pass. Styrka, balans, smidighet, kondition, allt pressas till vars och ens maxgräns genom de sexton olika stationerna, som denna kväll skall passeras tre gånger. Det är Mona som leder träningspassen.
Det är tisdag kväll i Tjällmo och Mona och Jögga Österberg har som vanligt kånkat utrustning från villan några hundra meter bort till ortens multiarena. Käppar, rep, mattor, koner, ljudanläggning, ett antal bildäck och en slägga. Detta har de gjort två gånger i veckan i snart tre år.
För sin insats utsågs de nyligen till Årets Tjällmobor för år 2020. De senaste årens pandemi har omöjliggjort Tjällmo Marknad, då hedersomnämnandet vanligen offentliggörs, men i år kunde marknaden genomföras, och de tre senaste årens "Tjällmobor" kunde prisas. Blommor, plakett och diplom med rimmad vers överlämnades av Tjällmo Byalag.
Gittan Johansson har varit med från starten.
– Jag tycker att det är fantastiskt att de gör det här helt idéellt, säger hon.
Deltagarantalet brukar variera mellan tre och ett tiotal.
– Men totalt har vi haft ett 80-tal personer i träning genom åren, berättar Mona.
– Jag tycker att det här är ett ypperligt sätt att lära känna bygden och folket här, säger deltagaren Eva Berglund.
Vilka är ni, och hur började det?
– Vi har ju alltid varit intresserade av motion, svarar Mona. Själv har jag varit fotbollstränare för Tjällmo IF:s damlag och har hoppat in som idrottslärare här på skolan.
Jögga berättar att också han kommer från fotbollen, han har varit division 3-spelare i Finspång tills för några år sedan.
– Och vi tycker att det är så märkligt att andra människor kommer gång efter gång för att göra samma sak som vi tycker är så roligt, säger Mona, på frågan om allt ideellt arbete. Och det kommer faktiskt folk ändå från Linköping, Motala och Finspång för att se hur vi jobbar. Och vem som helst kan vara med, oavsett eventuella skavanker.
Övningsprogrammet är hemsnickrat och musiken självvald. – Den kan variera, säger Mona, både up-tempo-låtar och litet lugnare tongångar. Men det är det här som vi pratar om på kvällarna, vi lever med den här verksamheten, säger hon.