– Det är så nära man kommer att ha en egen häst på riktigt. På en ridskola är det inte lika fritt som eleverna har det här. Skötarna har hand om sin sköthäst specifika dagar och sköter allt som hör till hästarnas vardag, säger 36-åriga Olivia Ryman som driver Rymans ryttarutveckling.
Vi möts utanför det röda stallet vid Ämta, någon mil från Tjällmo. Olivia kommer gåendes med sin sex månader gamle son Oliver i barnvagnen.
– Det gäller att passa på att vara produktiv när han väl sover, jag får mer gjort på den timmen än vad man får på en halv dag annars, säger hon och skrattar.
Olivia gick ut ridlärarutbildningen 2011 och har sen dess arbetat som ridlärare samt tränat och tävlat framgångsrikt på framförallt terrängbanan.
– Även om jag inte tävlar lika mycket längre, eftersom mitt stora fokus ligger på elevernas träningar och tävlingstillfällen, så uppskattar jag fortfarande att komma ut på terrängtävlingar. Men det är inte på lika stort allvar för mig längre.
Hur stor är verksamheten?
– Jag har fyra hästar och cirka 25 elever.
Hon har bott på gården till och från sedan 2009.
– När mamma gick bort 2020 tog jag över gården helt och året efter började jag köpa in hästar med målet att driva hästverksamhet på mitt sätt.
Beskriv ditt sätt?
– Jag vill att hästar ska få vara hästar med mycket utevistelse och varierad träning. Hästarnas mående går före ryttarens driv efter resultat.
Hon säger att hon ibland kan se hästar på annat håll som är arga, har ledsna ögon och verkar allmänt trötta.
– Dessutom kanske de bara går utomhus fyra till fem timmar om dagen, sån hästhållning står jag inte bakom.
För egen del tycker Olivia att hennes verksamhet inte får växa så mycket mer, eftersom det skulle riskera att tumma på hästhållningen.
– Det blir svårt att se hästarnas behov om det blir industriellt. Jag vill ha kontroll och veta hur varje individ mår, det kan vara svårt om det blir för stort.
Hon menar att möjligheten till en tät dialog med både hästar och elever skapar bättre förutsättningar för en fin utveckling.
Blir det inte svårt ekonomiskt om verksamheten inte kan växa?
– Jo, självklart är det här inget som jag gör stora vinster på. Gården går runt och jag får samtidigt arbeta med det jag brinner för, lära ut ridning och hästhållning.
Vad har verksamheten för utmaningar i närtid?
– Nu kämpar vi med att få till en lösdrift där hästarna kan gå in när de vill istället för att stå inomhus i en box. Min egen häst Golden mår inget bra av att stå inomhus, han river mer eller mindre stallet när han står på box. Jag arbetar för att bli klar med allt inför vintern, mellan oktober till mars har jag mindre aktivitet på gården.
Hur kommer det sig?
– Mest för att jag saknar ridhus på gården. Jag har ridlektioner på andra orter under vintermånaderna. Sedan kan jag koncentrera mig mer på familjen och hitta på aktiviteter tillsammans med dem. Verksamheten tar mycket tid igen från och med mars nästa år.
Utöver sonen Oliver har Olivia och hennes sambo ytterligare tre barn som delvis är hemmaboende.
Hur hinner du med allt?
– Jag rider ju lite mindre själv just nu och det frigör tid. Sedan är det nog ingen myt att hästtjejer är tuffa. Vi får jobbet gjort oberoende av förutsättningarna vi ställs inför. Det blir en vana att ha många bollar i luften när man är i stallet. Samtidigt är det bara en liten del av allt jobb som specifikt handlar om just ridningen, det är mer en livsstil än en hobby helt enkelt.