När Lotta går ut i hagen kommer alla shetlandsponnys gåendes mot henne. Här får Bella Treaty en liten puss.
– Hästar i allmänhet berikar livet och måendet så otroligt mycket att jag inte tror det är möjligt att sluta med hästar helt. Speciellt inte för mig som haft dem i snart 66 år, säger Lotta och ler.
Vi möts vid Oliverhults Säteri, här har Lottas släkt bott i ett sekel. Vid dörren kommer hunden Dino och markerar med ett skall att någon närmar sig.
– Han vaktar säteriet väldigt bra, säger Lotta och klappar sin tvååriga Malinois.
Lotta berättar att hon fick sin första shetlandponny av sin pappa 1958. Då var hon fyra år men har tydliga minnen.
– Jag kommer bara ihåg att det kändes underbart att sitta på min ponny. Pappa brukade säga att jag bara hade hovar på hjärnan och att vi fick se vad mer som skulle få plats därinne.
Var man än tittar i huset finns det pokaler och rosetter från olika hästtävlingar.
– Just nu har jag ett 20-tal shetlandponnys på gården. Även om jag gillar att rida så ligger mitt största intresse i aveln och det blir några utställningar per år.
Hästrosetter finns det gott om i Lottas hus.
Vad är det just med aveln du tycker är fascinerande?
– Det är spännande att se om jag tänkt rätt när jag tittar på stamtavlor. Jag har samma stolinje som jag började med 1958, fast med olika hingstar som fäder då. I mina linjer har hästarna samma första bokstav. De som har fått bäst poäng på utställningar är de som börjar på B och S.
Kan man se redan när de föds om de kommer att bli fina?
– Inte med säkerhet men man kan se om det är lovande eller inte. Det svåra med utställningar är att det är en bedömningssport och det är inte alltid att domare och ägare ser med samma ögon på shetlandsponnys, även om det finns beskrivning på hur rastypen ska se ut.
Ett 20-tal shetlandsponnys finns på gården och Lotta räknar med att sälja av några till hösten.
Diplomen står på rad hemma i bostaden.
Varför blev det just shetlandsponnys som du valde att avla mest på?
– De är små och behändiga samtidigt som de är envisa men också otroligt intelligenta. Mina stora hästar kan testa en gång om det finns el i elstaketet när de kommer in i hagen. Mina shetlandsponnys kan prova flera gånger per dag för att se om det eventuellt går att smita ut.
På gården finns när vi är på besök ett 20-tal shetlandsponnys och några ponnys och storhästar.
– Min plan är att sälja ett antal shetlandsponny snart. Nu väntar jag mest in att de två sista dräktiga stona, av sex totalt, ska föla.
Lotta berättar att hon numera har kamera i stallet som gör det lättare att vaka över stona i fall hjälp behövs.
– Det går ju oftast bra med det händer att man får hjälpa till att dra ut fölen lite om de fastnar. Jag har hållit på med det här i flera decennier och tyvärr går det ju inte alltid vägen. Förra året kom tyvärr ett föl i sätesbjudning och jag hann inte dit i tid, sådana tillfällen är jobbiga och då undrar jag ibland varför jag utsätter sig för det varje år.
Ibland får de dräktiga stona gå kvar i hästflocken utomhus trots att de snart ska föla.
– Alla hästar är individer och vissa mår inte alls bra av att skiljas från sin flock och stå inomhus i box. Då får de gå kvar i flocken och jag går då upp mitt i nätterna och tittar till dem så ofta jag kan. Men oftast brukar det bara stå ett litet svart fluffigt föl vid sin mamma när jag går dit, säger Lotta och ler.
Lotta berättar att hon är tacksam över att fortfarande kunna rida. Om några veckor fyller hon 70 år.
Oftast går fölningarna bra men Lotta berättar att hon ibland fårhjälpa till att dra ut fölen om de sitter fast.
Det har varit fler vargattacker i Tjällmotrakten, är det något som oroar dig när dina hästar går ute året om?
– Självklart är det ett stort orosmoment. Vargen är nära mångas hem för tillfället och det är inte bara mina hästar och föl som ligger i riskzonen tyvärr. Jag kan inte heller ha mina hästar inlåsta så det är bara att hålla tummarna. Jag har valt att ha min hästflock i samma hage som kvigorna, då de har lite bättre pondus mot rovdjur än hästar.
Efter de senaste vargattackerna har Lotta sina shetlandsponnys tillsammans med kvigor. Kvigor har mer pondus och skyddar sin flock och kalvar bättre än hästar.
Olivehult säteri är den 580 kvadratmeter stora herrgården där tiden står still och allt ska bevaras. Där har Lottas Hedborgs släkt bott i ett sekel.
Även Lottas dotter Louise har fått intresset för hästar och dess välmående. Hon är hästskötare till landslagsryttaren, världsettan och OS-aktuella Henrik von Eckermann.
– Självklart är det kul att Louise också har ett stort intresse för hästar. En stor del av vår tid spenderas ju i stallet, ridandes eller bara pysslandes med hästarna. Så ofta jag kan försöker jag hälsa på henne på tävlingar och när hon är hemma i Holland där Henrik har sitt stall. Det är ett härligt intresse att dela med henne.
– Hästlivet är en livsstil som jag aldrig tror går över. Jag som snart fyller 70 år njuter fortfarande av att ta en ridtur i skogen och är tacksam för att jag har möjlighet att fortsätta göra det.