Gunilla och Gunnar Sjöberg bor i en villa i Ljungsbro. Även om de gillar husvagnslivet kan de inte tänka sig att bo på campingen permanent.
Paret har varit inbitna campare sedan 70-talet. Att det blev just husvagn var en kompromiss.
– Gunnar ville ha sommarstuga och jag ville inte, så det blev en husvagn istället, säger Gunilla och ler.
Vi träffas vid parets husvagn som ligger vid Småängens camping strax utanför Tjällmo. Det är lätt att förstå varför de valde just den här platsen för elva år sen.
– Vi låg tidigare närmare vattnet men när den här platsen blev ledig och jag kunde få möjlighet att odla mer blommor var det inte ett svårt beslut, säger Gunilla.
Hörnplatsen har tre olika etage med tillhörande trädäck att sola på. Skogen ligger som närmaste granne och i rabatterna växer bland annat röda pelargoner och rosor.
– Jag gillar att odla och konstant fixa och pyssla med något. Hemma finns det en och annan blomma också, säger Gunilla.
Gunnar flinar lite och berömmer sin frus gröna fingrar.
– Nu är du bara blyg. Det finns nog inte något som Gunilla inte kan få att växa. Hemma har vi en cirka 100 meter lång rabatt som går längst vår villatomten i Ljungsbro. Den är otroligt fin.
Gunillas gröna fingrar syns överallt på parets egna lilla trädgård på campingen.
Paret har tre olika soldäck. Här syns två av dem. Som ger dags- och kvällssol.
Hur kommer det sig att ni köpte husvagn?
– Vi började med att tälta men blev snabbt lätt avundsjuka när det började spöregna och de med husvagn snabbt och enkelt kunde åka vidare. Medans vi fick vänta ut regnet och låta allt torka innan vi kunde åka, säger Gunnar.
I många år åkte paret med sina två barn till Halmstad och campade varje sommar.
– Barnen pratar så gott om sina somrar på campingen, de gillade verkligen det livet. Det är nog därifrån jag har mina bästa minnen. När man fyllde den uppblåsbara lilla gummibåten med allt som skulle med till stranden och så bar alla ner den tillsammans. På vägen hem fick vi vuxna bära den själv, säger Gunilla och ler.
Gunilla Sjöberg framför sin fina rhododendron.
Gunnar Sjöberg åkte förbi Småängens camping på en jobbresa och efter att paret besökt campingen en helg bestämde de sig för att vara kvar där.
Hur kommer det sig att ni hamnade på Småängens camping?
– Jag åkte förbi här på en jobbresa när vi hade tröttnat lite på att åka 30 mil varje gång vi skulle till husvagnen. Sedan åkte vi hit med den en helg och lät den stå här efter det, säger Gunnar.
Vad är speciellt med den här platsen?
– Atmosfären är så lugn. Det är ordning och reda på alla faciliteter och så är det bra blandning på åldrar.
Hur skulle ni säga att campinglivet har ändrats sen ni började campa?
– Oj! Väldigt mycket skulle jag säga, men framför allt kanske bekvämligheterna. Förut var det utedass som gällde. Nu har man med sig så mycket saker i husvagnen, som mixer, visp och kyl och frys, säger Gunnar.
– Förut var det mycket konserver och pulvermos som gällde. Man fick ha sin mat i kylväskor och gå till receptionen och byta ut sina kylklampar till nya, säger Gunilla.
Soldäcket med paviljong byggde paret själva för att få ännu mer kvällssol.
Det finns en grej som är lite speciell och som Gunnar gärna tar på sig.
– Det är att gå och diska. Det är en gubbsyssla här och det är alltid trevligt tugg bland oss gubbar vid disken. Det är en trevlig samlingspunkt helt enkelt.
Har ni något tips att dela med er av för att få ett bra campingliv?
– Att aldrig åka ut och vara osams. Man bor så tätt inpå varandra att det krävs att man börjar på en bra plats för att det ska bli en fin tid. Men det är också viktigt vilken husvagn man köper. Har man barn är det ju bra med våningssängar och så mycket utrymme man kan få. För oss räcker det med en dubbelsäng och sittplatser.
Barnen kallar Gunnar och Gunillas campingliv för det moderna ålderdomshemmet.
– De gillar att man sällan är själv och ofta har tillsyn på något sätt. Vilket stämmer bra, säger Gunilla med ett leende.
Gunilla Sjöberg var tidigare förskolelärare inom Linköpings kommun. Hon gillade den längre semestern som innebar längre tid på campingen.