Per Petersson som är bonde på grannmarken till det eldhärjade området och före detta deltidsbrandman, anser att det finns saker att lära av skogsbranden 2019.
– Att bli bättre på att utnyttja personer med lokalkännedom för att snabbare ta sig fram till rätt plats.
Som exempel nämner han sin granne som är pensionerad skogshuggare och som kan området. Samtidigt berättar Per att han själv försökte hjälpa brandkåren att hitta rätt.
– När branden startade såg vi alla brandbilar som passerade här och jag såg rökmolnet. Då tog vi vår drönare och åkte upp för att lokalisera branden. Sedan försökte jag ringa brandkåren för att dirigera dem men jag kom inte fram.
Trots eldens absoluta närhet kände Per aldrig någon oro för sin egen mark eller sina 160 djur i ladugården, eftersom han höll sig underrättad om väderläget.
Samtidigt säger han att det var ett enormt stöd från lokalbefolkningen som hörde av sig med olika erbjudanden.
Mest imponerad är han av de frivilliga som körde gödseltunnor fyllda med vatten i skogen.
– De förtjänar mest beröm, att de tog sig tid och lade resurser på att komma hit och hjälpa till var fantastiskt att se. Brandmännen gjorde också en stor insats men de hade ändå avbytare till skillnad från de frivilliga.
Per får medhåll av Marcus och Andreas Bladin på Bröderna Bladins Maskinstation. De var en av de frivilliga entreprenörer som skickade både personal och maskiner för att bekämpa branden.
– Uppskattningen från lokalbefolkningen var enorm men mediabevakningen glömde bort oss frivilliga, det stod istället om helikoptrar och brandmännen, säger Marcus.
Efter skogsbranden har bröderna Bladin engagerat sig i ett projekt där man samlar resurser och kontaktvägar som kan komma till användning vid större bränder.
– Jag hoppas och tror att alla tänker att man hjälper till när man kan, nästa gång det händer kan det drabba någon annan, säger Marcus.
Tjällmobon Maria Sundén Joge var tidigt var på plats för att hjälpa till med markservicen samt koordinera och samla djurtransportfordon vid branden.
– Lokalt tycker jag att det hanterades snabbt. Det fanns väldigt många frivilliga som ville hjälpa till.
Däremot är hon kritisk till att kommunen inte agerade snabbare.
– Det tog ändå två dygn innan kommunen kom till Tjällmo. Visst många från stan tycker att det är långt till Tjällmo, men så lång tid borde det ändå inte ta.
Eftersom vinden låg på åt motsatt håll från hennes gård blev hon inte orolig för sitt.Istället fokuserade hon på de som var mer utsatta av branden.
– Jag öppnade upp mitt stall om det hade behövts för att ta emot djur och började ringa runt till andra bönder och kollade vilka som skulle kunna ta emot djur.
Som MVT rapporterade om var Maria med och startade en swishinsamling till förmån för brandbekämparna. Enligt henne fanns det gott om människor som ville skänka pengar och det blev till och med en del pengar över.
– De pengarna har byalaget lagt undan i en kriskassa så vi är förberedda om det skulle behövas fler gånger.
Susanne Angelöf som är präst i Tjällmo konstaterar att Tjällmoborna blivit starkare av fjolårets prövning. Hon förundras över den lokala viljan att hjälpa.
– Just precis det här har jag som utböling sett så många gånger i Tjällmo. Den totalt osjälviska viljan att hjälpa till vid en kris eller annan prövning. Den är unik för vissa små samhällen och att få vara en del av det är stort.