– Den kommer från förbränning av det ris som blivit över efter avverkningar. Riset har sedan bränts i Vattenfalls fjärrvärmeanläggning i Motala. Askan innehåller mineraler som bör återgå till skogen. Det är ett kretsloppstänkande, säger Sveaskogs områdesansvarige Jan Karlsson.
Processen stöds och kontrolleras av Skogsstyrelsen. Bland annat handlar det om att godkänna de områden som skogsägaren vill sprida aska över. Exempelvis får det inte ske nära vattendrag eller i särskilda naturvårdsområden. Samtidigt åligger det skogsägarna att kontrollera askans kvalitet. Den måste göras långsamlöslig för långvarig effekt. Kontrollen gäller även halterna av kvicksilver och andra tungmetaller i askan.
– Vid minsta avvikelse måste den istället destrueras. Men det är sällan vi har råkat ut för det, säger Jan Karlsson.
Askan bidrar till att minska försurningen och återför i stort sett den näring som försvinner vid avverkning.
Askhögar utmed skogsväggarna i Tjällmoskogarna – vid Hultema, Kristinefors och Skönnarbo – är i dagarna aktuella att spridas ut i skogarna.
– Varje år sprider vi totalt 400 ton aska inom Motala kommun och det här är årets områden. Vi brukar sprida tre ton per hektar, säger Jan Karlsson.
Men blir det inte olägenheter för bär- och svamplockarna?
– Det får jag till viss del tillstå, åtminstone just som askan spridits. Men den försvinner ju snabbt vid regn.