Britt-Marie Johansson klär om amerikanska dollargrin från 1950- och 1960-talen. Syr inredningar i skinn, tyg eller galon till Cadillac, Buick, Dodge, Pontiac och andra bilar med stolt klingande namn.
Efter några tuffa år har det lossnat för enmansföretagaren Britt-Marie. Kunderna står på kö och Britt-Marie har fullt upp. I vår har hon för första gången tvingats säga nej till folk som ringt för att beställa ny inredning.
Tjällmo om våren är ett enda stort leende. Grönskan är förförisk. Framför Britt-Marie Johanssons och Leif Nylanders kåk från 1800-talets mitt vilar en gulsvart Ford Fairlane från 1959. Vårfåglar som bofinken och sånglärkan får ursäkta, sak samma med vitsippor och pärlhyacint - ljuvligare vårtecken än en nerkabbad amerikanare från det stora krom- och hästkraftskrigets dagar finns inte.
Vårfåglarna sjunger under en hög och klar himmel och sången ackompanjeras av den smattrande symaskinen i Britt-Marie Johanssons verkstad.
På det stora arbetsbordet ligger sofforna och dörrpanelen till en Buick Limited 1958. Den nya skinnklädseln är ett euforiskt rött utropstecken. Rena konstverket. Buickens ägare finns i Malung.
- De flesta av mina kunder är från Dalarna, säger Britt-Marie, och tro det eller inte, men just då ringer han. Buickägaren.
- Jag håller på med de sista detaljerna, säger Britt-Marie i mobiltelefonen.
Buickägarens otåliga förväntan skär som en flammande svetslåga genom luften.
Det är inte konstigt att Syverkstan Grandalen har fullt upp.
Intresset för amerikanska veteranbilar är stort, och de flesta ägare vårdar sina pärlor lika ömt som en mormor ömmar för sitt första barnbarn. Interiören är lika viktig som karossen. Men att hon skulle kunna försörja sig på att sy inredningar till bilar, vågade Britt-Marie inte riktigt tro när hon investerade 3 000 kronor i symaskinen Columbia (amerikansk förstås) och regi-strerade sitt företag. Året var 1999. Då hade familjen bott i Tjällmo och Grandalen sedan 1995 och Britt-Marie hade fått nog av de korta springvik som landstinget erbjöd sedan hon sagts upp från sin fasta tjänst i Finspång.
- Med kort varsel rusade jag från det ena stället till det andra. Jag bara kände att så här kan jag inte hålla på.
Leif Nylander, maken, övertalade henne att klä om Forden. Men han fick hålla på och tjata.
- Först efter ett halvår vågade jag mig på det.
Britt-Marie ruskar på huvet när fotografen och jag kastar hinkvis med lovord över den gulsvarta galonklädseln.
"Nej, den skulle jag vilja göra om", säger hon.
Intresset för hantverk och amerikanska bilar var kombinationen som ledde fram till företaget Syverkstan Grandalen. Att arbeta hemma (verkstan ligger i en av flygelbyggnaderna, den andra är garage) har sina fördelar.
- Även om jag arbetar mycket och har långa dagar så finns jag här när Tomas, 13, och Tony, 11, kommer från skolan.
Hade Britt-Marie fortsatt som vårdare hade hon tjänat ungefär 17 000 kronor i månaden i dag. Så mycket inbringar inte syverksamheten. Långt därifrån. Å andra sidan bestämmer hon själv över sitt liv.
Att sy inredningar till veteranbilar tar tid och är plottrigt och tålamodsprövande. Kraven på precision är höga. Buickens inredning har hon jobbat med, av och till, sedan början av mars. Härnäst står en Cadillac 57:a på tur. Ägaren är från Ludvika. Sen syverkstan vevade i gång vimlar det av dalfolk i Tjällmo. Eftersom Britt-Maries första kunder kommer därifrån har ryktet om hennes skicklighet spridit sig med budkavlens effektivitet och snabbhet.
- Det är den bästa marknadsföringen. Att göra ett bra jobb.
I garaget hukar en Chrysler Imperial och en Chrysler Town and Country. Renoveringsobjekt. Leif, till vardags metallarbetare på Siemens i Finspång, svetsar, skruvar, blästrar och lackar, med hjälp av sönerna, och när Chrysler-kombin rullar ut och försetts med ny inredning ståtar Britt-Marie med Sveriges häftigaste firmabil.