Snart börjar hjulet så sakta röra sig, märkligt ljudlöst under de första varven, sedan reagerar mekaniken med rytmiska knackningar. När den rätta farten har uppnåtts byter ljudsymfonin karaktär då den stora räckhammaren kopplas in och börjar arbeta med tunga slag som känns genom marken.
Historiskt har vattenhjulet vid Skönnarboleden norr om Tjällmo drivit den kvarn som har funnits på platsen, men som numera är borta. Den siste mjölnaren verkade här till 1938. Med stor sannolikhet har här också förekommit en del smide, vilket slagghögarna intill hjulet talar för.
Denna kväll pågår den sista förberedelsen inför vattenhjulets vintervila – den sista motionsrundan innan det får sitt täcke av presenningar. Ett stort hjul av trä behöver nämligen sin motion.
– Det är för balansens skull. Eftersom hjulet står stilla under långa tider påverkas virket av nederbörd och då blir det fuktigt på översidan och torrare på undersidan. Och om ena sidan är torr och den andra regnfuktig kan vikten vara så pass snedfördelad att hjulet överhuvudtaget inte går att rubba. Detta berättar Sven-Erik Larsson som är en av de tre ansvariga för hjulet.
Vattenhjulet invigdes 2002. Det gamla hjulet hade sedan länge förfallit. Tjällmo Hembygdsförening har sedan dess svarat för drift och service, inte minst av ett omfattande underhåll och många kompletteringar och reparationer. Ett tiotal av föreningens medlemmar har samlats för umgänge och korvgrillning, och framför allt för att uppleva hur vattenkraft kunde se ut och kännas och höras. Och det är de båda yngsta deltagarna, Viggo och Isak Hammer, som är mest otåliga att få igång "körningen".
Är det här en komplicerad konstruktion? Hur vet ni hur man reparerar en sådan här pjäs?
– Vi fick en ritning samtidigt som hjulet levererades och hängdes upp här, men den var ganska skissartad, berättar Sven-Erik. Så vi har fått lära oss lite efter hand, och ibland själva klura ut hur saker löses bäst. Ett stort jobb har varit att byta ut alla ekrar, som först var av gran. Granvirket ruttnar emellertid och nu har vi bytt ut dom mot lärk.
– Och det som gör underhåll och reparationer extra besvärligt är att det inte verkar finnas några standardlösningar. Det ser olika ut på olika hjul på olika platser.
Att uppfinna hjulet har således en egen innebörd för Tjällmo Hembygdsförening.