Alla har rätt till en fungerande vardagsservice inom rimligt avstånd. Det har riksdagen slagit fast. För att hitta idéer till hur olika funktioner skulle kunna samordnas tar nu Konsumentverket lanthandeln i Tjällmo till hjälp.
Men det är inte för att ortens handlare Jan-Erik Samuelsson, som driver sin Ica Nära i Konsums gamla lokaler sedan tio år, har hittat på en massa kluriga lösningar på egen hand som Konsumentverket valt att skicka fyra konsulter på studiebesök till honom.
Nej, det är för att han står till tjänst med allt det som numera går att pressa in i en butik - post och kassaservice, bank, apotek, systembolaget, ATG: s travspel, tipsverksamhet åt Svenska spel, försäljning av bingolotter och fiskekort, godsutlämning med paket som anländer via Linjebuss . . . Dessutom hyr lantbrevbärarna lokal av honom, liksom Hällestads taxi. Att få allt det här att fungera kräver en hel del jobb med hjälp av telefoner, fax och olika kassaterminaler. Internet har han än så länge inte börjat dra nytta av.
Konsumentverkets konsulter Mattias Norin, Jon Djerf, Philip von Tell och Anna Ullman gör en förstudie i ett projekt som kallas "Samordnad kommersiell service". De kommer just från Österåkers lanthandelscenter i Sörmland, när Corren möter dem i lanthandeln i Tjällmo. Dessa båda butikvärldar blir deras enda besök ute i glesbygdens verklighet även om de kommer att kontakta fler.
- Vi blev rekommenderade Tjällmo för att lanthandeln här är välskött, fungerar bra och har alla tänkbara ombudsfunktioner, säger Jon Djerf.
De fyra är frågvisa. De vill ha reda på hur varenda ombudsservice sköts in i minsta detalj. Hur ofta telefoner, faxen och olika kassaterminaler kommer till användning för att allt ska klaffa. Om några veckor ska de vara klara med en utvärdering.
- Sedan får vi se om det går att hitta några bra sätt att samordna olika funktioner på som underlättar jobbet för lanthandlarna och gör att fler kan ha så här många ombudsfunktioner, säger Mattias Norin.
För Jan Erik Samuelsson, som har sin son och tre anställda i butiken, är intäkterna från ombudsservicen det som gör att lanthandeln går runt.
Att leva på vad de 550 hushållen i Tjällmo handlar hos honom skulle inte räcka. Post, bank, apotek hör till det som tidigare fanns i Tjällmo.
- Jag har haft tur som fått in deras verksamhet i butiken samtidigt som de lade ned. För andra som ska jobba in sig på orter där den här servicen inte funnits på länge är det betydligt svårare, säger han.
Jan-Erik Samuelsson litar också på att Tjällmoborna är något så när köptrogna. Men lanthandlarna i länet har anledning att vara kritiska till hur kommunerna agerar, själv har han synpunkter på Motala kommun.
- Om kommunerna menar allvar med talet om att stötta en levande landsbygd borde de också förlägga inköpen till sin verksamhet i bygden på ortens lanthandel - annars klingar de högtidliga orden bara ihåligt. Hos mig gör Motala bara kompletteringsinköp till skolan och ålderdomshemmet.
Stora inköp tas från annat håll med direktleveranser, som man får betala extra för. Det skulle inte bli dyrare för kommunerna att handla hos den lokale handlaren, säger han.
Kunderna verkar nöjda med sin lanthandel, om man ska tro Eva-Lotta Caesar som skjuter sin kundvagn mellan välfyllda varuhyllor.
- Jag handlar det mesta här och utnyttjar alla funktioner, det är jättebra, säger hon.
I ett hörn alldeles intill post och bank har Alf Svensson från Kumla fattat posto för att spela på trav.
- Jag brukar ta vägen förbi här ibland för att Jan Erik gör bra andelsspel. Häromdagen vann vi tusen spänn på Solvalla, inte illa, säger han och fortsätter att kolla in travmonitorerna.
Maria Gustafsson på Konsumentverket i Stockholm håller i multiserviceprojektet och förväntar sig att de fyra konsulterna har en rapport med förslag till konkreta åtgärder klar om två månader.
- Ombudsfunktionerna splittrar handlarna, till exempel genom att de måste ha olika kassor. Problemet är att vårt svenska samhälle är så sektoriserat, men det går inte att fortsätta med stordrift och koncentration längre. De myndigheter som använder lanthandlarna som ombud måste kunna samordna sina funktioner och dela på kostnaderna för bättre lösningar, säger hon.