– Det känns lite speciellt i år. Vi har spelat i 40 år, och varje år fem föreställningar, det blir 200, säger teatersällskapet Grävlingarnas regissör Lars Frisk som tillsammans med sin fru Gunnel Frisk var med och startade föreningen i början av 1980-talet.
– Det var en glad ensemble efter genrepet. Alla är lite rosiga om kunderna, det är kul. Det är en rolig stämning.
Vi gjorde ett besök när Grävlingarna hade generalrepetition för årets pjäs "Den stora premiären".
– Det kom ganska många i dag så det kändes som en riktig föreställning, säger Jonas Frisk som tillsammans med sin bror Lukas Frisk och kompisen David Nordholm är de yngsta skådespelarna i årets teaterföreställning.
Jonas spelar Charlie, en stum advokat. David gestaltar den italienska maffiabossen Don Carlzone och Lukas spelar romantikern Jimmie, som har vuxit upp på en teater.
– Jag kommunicerar med en tuta då jag inte kan prata, säger Jonas. Charlie är lite busig och gillar att leka runt och störa de andra. Rollen är ganska mycket mer extrovert än vad jag själv är som person.
– Det är jättekul att spela maffiaboss. Don Carlzone är ganska aggressiv, han är kort, men har ett stort ego.
Jonas och Lukas är med i Grävlingarna för tredje gången och för David är det den första.
Hur är pjäsen jämfört med de tidigare?
– Jag tycker den är rolig. Vi har lite liknande roller som vi haft innan. Regissören är min morfar och han vill alltid att jag ska vara någon person som är kär, skrattar Lukas. Jonas ska vara lite rolig.
Jonas och Lukas har varit med i Grävlingarna i fyra år, för David är det första. De har spelat teater sedan de var fem år. Jonas går i högstadiet på Lysingsskolan i Ödeshög, Lukas läser samhällsprogrammet på Kungshögaskolan i Mjölby och David går teaterlinjen på Holavedsgymnasiet i Tranås.
David beskriver att hans dröm är att fortsätta med skådespeleri.
– Det är mitt största mål.
Vad är det roligaste med teater?
– När man är på scenen, säger Lukas. Det kan vara ganska intensivt innan, men det betalar ju sig när man börjar spela.
Alla tre instämmer i att det känns nervöst inför premiären.
– Man vill ju inte glömma repliker eller få hjärnsläpp, beskriver Lukas.
Hur undviker man nervositeten?
– Går in i rollen, försöka "äga" scenen, säger David. Jag tänker alltid; "Jag är den här människan nu, jag är inte mig själv". Det är skillnad med exempelvis klasspresentation i skolan, då är man ju sig själv och då kickar all nervositet igång.
– Jag tänker på andningen, säger Jonas.
– Jag brukar vara ganska nervös innan, säger Lukas. Men när man väl kommer in på scenen brukar det gå ganska bra.
Vad är det värsta som skulle kunna hända på premiären?
– Vågar inte säga det, då kanske det händer, skrattar Jonas.
– Att man blir sjuk, det skulle vara värst, beskriver Lukas.
Föreningen Grävlingarna började som lokalrevy 1982. Texterna skrevs av dem själva och handlade om kommunen och händelser i Ödeshög.
– Alla räknade med att bli nämnda på något sätt, det blev en stor katastrof om någon inte blev det, skrattar Lars.
De slutade med revy i början av 1990-talet och började med teater.
– Vi såg Trassel i Stockholm, en "kaosteater" med Povel Ramel. De serverade också mat till föreställningen. Det ville vi också göra, säger Gunnel.
Lars blickar nu framåt.
– Jag skulle vilja göra en revy igen.