– Det ska helst vara kallare än minus fem och så är det bra om det inte blåser, säger Östen Gustavsson som är en av dem som kollar snöproduktionen.
Han var på plats vid skidklubben på natten mot måndagen, när allt började.
– Vi började med att ta ut grejerna på söndagskvällen, men det var bara minus två så vi stängde av igen, berättar han. Men så blev det kallare. Jag åkte hit vid 22-tiden och det kom flera, och så började vi göra snö.
Östen Gustavsson har varit med sedan 1999, när Sya skidklubb köpte in de första snökanonerna. Det var stora investeringar, 200 000 kronor för en snökanon, säger Östen. Meningarna var delade i styrelsen om det var värt pengarna.
– Klubben höll på att försvinna, säger Östen. Det blev ju aldrig något skidföre. Men så gick vi en kurs om hur man tillverkar snö, och till sist bestämde årsmötet att satsa.
Sedan dess har Östen tillbringat kanske 1 000 arbetstimmar vid snökanonerna.
– Blir det kallt så drar man hit och gör snö. Och snökanonerna måste kollas. Det kan blåsa in snö bakifrån och då är det risk att det fryser till i fläkten.
På tisdagsförmiddagen är förutsättningarna perfekta. Lagom kallt, ingen vind, snöhögarna växer och Östen och Olle Alsén flyttar snökanonerna efter hand. Än så länge läggs den nya snön upp i högar som sen ska schaktas ut i spåret.
När är det klart för åkning?
– Fick jag bestämma så skulle det vara klart i morgon, säger Östen och skrattar. Men vad tror du Olle? Snart?
– Säkert, säger Olle Alsén. Inom en vecka. Fast det beror på vädret.
I söndags hade klubben en kurs för att utbilda nya snötillverkare. Ett tiotal pensionärer hjälps åt med snötillverkningen i veckorna när andra klubbmedlemmar jobbar. Sedan sattes alltså snökanonerna på under natten. På måndagen stängdes de av när det bara var ett par minusgrader, men på kvällen drogs de igång igen.
Det går åt många ideella krafter.
– Ja, ibland måste man hålla koll på kanonerna hela tiden, säger Östen. Nu räcker det någon gång i timmen.
Är det värt allt jobb?
– Nä, skrattar Östen, men jo. När det är många som åker, då är det roligt.
På 1990-talet, när klubben nästan dog ut, var det fem-sex medlemmar som åkte Vasaloppet. Två av dem var Östen och Olle som har åkt 44 respektive 38 gånger. Numera är det ett par hundra Sya skildklubbsmedlemmar som åker.
Och snart kan barmarksträning och rullskidor ersättas av riktig vinterträning. Snön är på gång. Kolla snötillgången i skidklubbens webbkamera!