Det blåser kallt på slätten vid Sya gård. Pastorn, som har fått sin allra finaste fjäderskrud nu inför våren, är ännu inte riktigt på humör att bre ut och visa upp den. Det gör han bara när han är parningsbenägen. Då får Abbedissan minsann se upp – för här gäller inga klosterlöften.
– Vi har döpt dem så eftersom vi fick dem av prästparet Lars och Heléne Cederlöw, berättar Maja Ross-Björsner.
Kommit och gåttHöns har hon och maken Lars hållit i ett 30-tal år. Påfåglar har kommit och gått. Fåglar överhuvud taget verkar vara ett av Majas intressen. Hon har fött upp skator, kajor och även en övergiven kattuggleunge.
Bland Lars jakttroféer framför brasan sitter en uppstoppad hornuggla som de tyvärr misslyckades med att hålla vid liv – eftersom de då inte visste att den behövde äta kött som var rått och råttor.
Inte argsintaPåfåglarna är inte alls argsinta, som det sägs, utan tvärtom mycket sociala och trevliga, berättar Maja Ross-Björsner.
– Det är så mysigt när vi ska fika ute. De kommer när de känner kaffelukten – för då vet de att de kan få bulle.
Läs mer i lördagens Corren.