Det som under 1800-talet var ett tingshus, i slutet av 1970-talet en möbelaffär och i början av 1980-talet bara en tom lokal, blev en loppis och ett auktionshus när Ginger Lindstrand Bengtsson årsskiftet 1983–1984 bestämde sig för att köpa hallarna i Sya.
Efter 39 år i ikoniska Nostalgihuset, lägger hon auktionsklubban på hyllan.
– Jag är 78 år! Jag tycker att jag kan få gå i pension, säger Ginger Lindstrand Bengtsson.
Hur ska du spendera pensionen?
– Nu ska jag och min man bygga hus i Vadstena. Vi har fått en tomt där. Men sedan kanske jag åker på marknader, för man kanske inte kan slå sig till ro riktigt när man är nasare. Och självklart ska jag hjälpa Anna också.
Köparen är Anna Andersson, född och uppvuxen i Sya och med glada minnen från husen. Hon växte upp under tiden då det var möbelaffär, men har alltid varit intresserad av gamla saker. Anna och Ginger har känt varandra sedan Anna var liten och vän med Gingers dotter.
– Mina föräldrar och jag var väldigt ofta på auktionerna här när jag var liten. Då hade Ginger auktioner mycket mer frekvent, säger Anna Andersson.
Ginger nickar instämmande. Anna fortsätter.
– Jag har alltid haft ett brinnande intresse för gamla möbler, att riva i loppislådor och även att måla och renovera.
Drömmen slog in när Anna i december bestämde sig för att ringa Ginger.
– Jag frågade om inte hon kunde bli min mentor så att jag fick lära mig hur auktioner går till. Jag tänkte att hon kanske till och med kunde hyra ut en lokal till mig.
Ginger, som planerat att sluta och sälja Nostalgihuset, föreslog då att Anna skulle köpa det.
Vad blir det av Nostalgihuset nu?
– Jag har tänkt att jag ska fortsätta i samma anda som Ginger. Slagauktionerna tänker jag mig en gång i månaden först, men kanske oftare i vår. Och jag tänker fortsätta med behagliga priser, så att man fortfarande kan komma hit och göra fynd.
Anna kommer också att sälja nya saker, men i gammaldags stil.
– När kunden kommer in här så kommer det att se lite annorlunda ut. Det ska ju vara gamla grejer – men mixat med nya.
Precis som när Ginger jobbade natt på psykiatriska kliniken för att hon inte visste om hon skulle kunna försörja sig på Nostalgihuset, kommer Anna att fortsätta med sitt spa i Linköping, som hon drivit i 26 år.
Hur känns det att få gå i pension?
– Nä, men det känns bra. Nu har vi ju ett nytt projekt också, att bygga hus i Vadstena. Men härom lördagen grät jag lite när jag åkte härifrån. Jag har ju levt här ute i nästan 40 år, säger Ginger som börjar se lite sorgsen ut.
– Men det ska bli skönt också. Nu ska jag läsa böcker, lösa korsord och baka, fortsätter hon och skrattar.
Den första september är det sagt att ägarbytet ska ske. Då kommer Anna att börja inreda och förbereda inför "öppnandet" den första oktober.
– Jag kommer vara här varje dag, och då håller jag dörren öppen, så man är välkommen in om man vill. Men det officiella öppningsdatumet är den första oktober. Men allt kommer inte vara klart då heller, utan det här är ett livsprojekt.
Bästa minnet?
– Så svårt! När jag började här för drygt 39 år sedan så satt det alltid samma personer längst fram i auktionssalen. Det var fyra damer och en herre. En av damerna kom jag så himla nära, så hon kom alltid till mig när jag fyllde år och så där. Och de hade alltid med sig kakor. Men jag har så mycket trevliga kunder – jag kommer gråta när jag har auktion för sista gången.