Trots den kalla vinden samlades många Syabor kring julgranen för att dansa ut julen. Det dansades åt höger och åt vänster. Ena stunden gick det långsamt och den andra i galopp. Men ingen klagade. Inte ens lilla Erica Gustavsson, bara 1,5 år och Matilda Johansson 2 år. "Vi äro musikanter" och "Små grodorna" föll i allas smak.
Och det var inte bara de minsta som dansade och "spelade fiol" kring granen. Många för-äldrar visade minst lika stor entusiasm som sina barn.
-- Det är det som är kul med julgransplundring. Man får dansa, säger Elin Samuelsson och får medhåll av sin kompis Josefine Larsson.
Julgransplundring i Sya är en 56-årig lång tradition som Syaborna är stolta över. Från början, 1947, var det hembygdsföreningen som tillsammans med den lokala butiken ordnade julgransplundring. Då handlade det mest om att fixa en julgran och att göra i ordning julgransbelysningen.
Men det hör till historien. Granen och belysningen fixas nu av kommunen medan julgranskommittén, som tog över arrangemanget, har andra uppgifter. Kommittén består av fyra familjer och ingen får sluta innan man skaffar en ersättare. På så sätt hålls traditionen vid liv.
-- Vi träffas i mellandagarna och planerar vad vi ska göra. Sedan får var och en göra sitt och efteråt utvärderar vi arrangemanget. Vi försöker göra det så roligt för våra barn som möjligt, säger Pernilla Holmer.
För henne och hennes kommittékollega Åsa Samuelsson är det ett hedersuppdrag att vara med i julgranskommittén även om det tar sin tid. Kommittén brukar ordna musik, fika, korv, lotterivinster, godis och de ser till att det allra viktigaste händer: att tomten kommer. Förra året red tomten på billackerare Karlssons häst Torsten. Men när barnen gjorde något som kallas "raketen" stegrade sig och föll Torsten.
Därför blev tomten tvungen att modernisera sig inför det här årets plundring. När det var dags för tomten att komma med en överraskning till alla barn var det inte bara påsar som var överraskningen.
Tomten färdades varken på hästar eller renar. Han åkte på en spark. Barnen brydde sig dock inte mycket om hur tomten lyckats åka så lång väg med sparken. Det allra viktigaste var att han kom och att godispåsarna räckte till alla.