På bilderna här ser vi två medlemmar i familjen Unell på hembygdsgården, men vi kunde lika gärna visa ytterligare några stycken. I flera generationer har familjemedlemmarna jobbat för Sya hembygdsförening som just har firat 70 år.
När föreningens allra första ordförande, David Skärstrand, lämnade ordförandeklubban vidare var det till John Unell. Han var ordförande i ett par decennier.
– Det var svärfar, berättar Iris Unell. Själv började jag jobba i hembygdsföreningen 1968, när jag flyttade till Sya. Och när svärfar ville sluta fick jag ta över.
Du blev kvar i 40 år. Tröttnade du aldrig?
– Nej, det var svårt att hitta en anledning att sluta, säger Iris. Det var så många som var engagerade, hela familjen hjälptes åt och det fanns mycket att göra.När jag började var vi 68 medlemmar, nu är vi 240.
Verksamheten har ökat enormt sen Iris tog över ordförandeklubban efter svärfar. Kurser, studiecirklar, utbyggnad, telemuseum, biograf, jubileumsskrift, avlopp, renoveringar... listan omfattar ett par A4-sidor.
– Från början hade hembygdsföreningen bara Valborgsfirandet och Syadagen, säger Iris. Hembygdsgården hette Mellangården och flyttades hit från Hydinge på 1850-talet, ett litet boningshus och ett uthus.
Hela familjen Unell jobbar alltså i föreningen. Nye ordföranden Tomas kan inte minnas en tid när han inte har varit engagerad på något sätt.
– Jag var sex år när mamma blev ordförande, så man kan ju säga att jag inte vet om något annat, säger han och skrattar. Och jag har bott i Sya hela tiden. Det har varit helt naturligt att jag bara har fortsatt.
Men resten av familjen har också engagerats.
– Pappa är fortfarande kvar i styrelsen, säger Tomas, mina båda döttrar hjälper också till då och då, och jag har två bröder som också jobbar här ibland.
Det är många som bidrar, säger Iris.
– Det är roligt också. Man blir ju vänner när man jobbar, ett gäng som gör arbetsdagar tillsammans och utvecklar hela verksamheten.
Hembygdsgården är numera betydligt mer än Mellangården. Här finns flera bodar och uthus, scenen till teatergruppen och ett särskilt oxhus till träoxen och vagnen som är i naturligt storlek. En byggnadslänga ligger halvt dold bakom den gamla gården, och den inrymmer en hel handelsbod med inredning från Karlsvärds som låg mellan Sya och Västra harg; minnen av Spångsholms bruk som hade 260 anställda en gång; ett biblioteksrum med böckerna från det bibliotek som logen Engelbrekt startade; en hel kontorsmiljö med alla möjliga grejer; ett rum med verktyg från Sya stenhuggeri, ett annat inrett som skrädderi; ett snickeri, ett mjölkrum, en smedja och ett helt telemuseum. Den här längan byggdes 2002 och redan 2003 byggdes den till.
– Jo, vi behövde verkligen det här stora huset, säger Iris. Dessutom har vi numera mycket verksamhet.
Minst 50 aktiviteter om året. Det är bio för de yngsta, och för all del deras föräldrar och släkt också, det är sommarfest och SM i pilkastning (Sya Mästerskap); det är höstauktioner och lördagsloppis, våffelcafé och underhållning, föredrag, utflykter och hantverkskurser.
– Hembygdsgården ligger ju lite avsides, men en vanlig lördag har vi ändå 50-75 besökare här, säger Tomas Unell.
Vad är roligast?
– Det är nog att se alla nöjda, överraskade, glada besökare, säger han. Det är ett servicejobb, det här, och det utvecklas hela tiden.