-- Nja, egentligen är det inte den film som vi letat efter. Men ändå densamma, berättar Gösta Ahlström.
-- Vi har nämligen fått tag på originalnegativen från 1945, på 35 millimeters nitratfilm och från dessa har filmen om livet på Spångsholms Bruk återskapats, berättar Gösta Ahlström.
Han har tillsammans med Sven-Arne Wiqwist, Bo Peterson och Jan-Erik Unell, under två års tid sökt med ljus och lykta efter filmen och till slut fick de napp, nere i Malmö.
-- Glädjen var obeskrivlig hos oss alla, säger Sven-Arne Wiqwist.
Han fortsätter:
-- Flera gånger har det känts hopplöst och när vi trots efterforskningar hos bland annat SLBA (Statens ljud- och bildarkiv), Svenska Filminstitutet och SVT:s filmarkiv inte kom närmare en lösning var vi beredda att ge upp.
- Men som en sista utväg skrev vi ett brev till Bröderna Edstrands huvudkontor i Malmö trots att de tidigare fått en förfrågan. Någon film fanns inte i deras arkiv men brevet vidarebefordrades till konsul Carl- Axel Andrén vars hustru är dotter till Knut Edstrand. Inget hände, men så en dag fick jag ett samtal från konsul Andrén. En samling filmburkar, märkta Sya, hade påträffats i den äldre delen av företagets stora arkiv.
Filmen har en speltid på 29 minuter och titeln är "Sya, en film om verkligheten bakom ett namn". Den gjordes av Ipe film, ett filmbolag med specialinriktning på dokumentation av industriverksamhet.
Filmen spelades in 1945 på uppdrag av dåvarande bruksdisponenten för Spångsholms bruk Carl-Gustaf Edstrand och handlar om Spångsholms bruk AB, dess verksamhet och om bruksfolket och det samhälle de levde i.
Filmen visades under många år i samband med jubileumshögtider, personalfester och kundbesök. Efter en visning i samlingssalen Norrgården i Svås 1961, försvann filmen spårlöst.
-- Den är liksom projektorn fortfarande försvunnen och finns det någon som kan bringa klarhet i vart den tagit vägen vore vi mycket tacksamma, säger Jan-Erik Unell i hembygdsföreningen.
Att återskapa en film från gamla nitratfilmer till dvd är en utdragen och inte minst dyr process. Sista delen i processen, där man från digibetaband överför filmen till dvd, har hembygdsföreningen själva fått bekosta.
-- Det rör sig om cirka 15 000 kronor. Men allt arbete dessförinnan, restaurering, synkronisering, masterkopia med mera slipper vi som tur är stå för, säger Sven-Arne Wiqwist.
Den kostnaden, drygt 80 000 kronor, står Svenska filminstitutet för.
-- Nu går vi i väntans tider. Vi har sett ett utdrag ur filmen och inom en eller två månader hoppas vi kunna ha nypremiär på en intressant film. Ett omistligt tidsdokument som ingen sett på över 40 år, säger Sven-Arne Wiqwist.