Att det är bäver som omskapat naturen nedanför kraftverksdammen i Knutsbro är helt klart. Spåren är så tydliga de kan bli. De har funnits här i flera år, men i höstas hände något för trädfällningen satte rejäl fart.
– Det är som ett stort plockepinn. Väldigt stort, säger Tommy Colldin som bor i Öjebrotorpen på västra sidan av Svartån.
Han har tagit sig runt till östra sidan för att visa bävrarnas arbetsplats. Där i Knutsbro, alldeles intill kraftverket bor grannen Jan Lekander. Tillsammans vandrar vi ner nedanför Jans hus till åkanten. Det första vi ser är en plasteka som ligger förtöjd. En stor asp har fallit ut i ån och klyvt båten rätt över relingen. Stubben efter aspen är avgnagd.
– En bekant till mig frågade om han fick ha sin eka här. Nu är den helt förstörd, säger Jan.
Han berättar att han för dagbok och att bävern funnits i området i sex-sju år. Det har ökat för varje år men i höstas tog det rejält fart. Nu ligger minst 20 aspar kors och tvärs i slyskogen intill ån. Några är fällda rakt ut i det strömmande vattnet, andra har fallit åt andra håll, flera stammar är 30-40 centimeter i diameter nertill.
– De vill komma åt de späda grenarna där de äter barken. De knipsar av grenarna och drar med sig dem ner i boet som kombinerat matförråd och byggmaterial, säger Tommy.
Han är en riktig naturmänniska och jägare, men bäver jagar han inte. Hellre rådjur och vildsvin.
– Jag har flera gånger sett bäver här i ån, och att de slår med paddeln som varningssignal och simmar undan.
Tommy har en brygga i ån och en båt med elmotor. Med den kan han glida i stort sett ljudlöst den dryga kilometern mellan kraftverken i Öjebro och Knutsbro och spana på bäver. Han tror han vet var de har sitt bo. I ett undangömt ställe med brant åbrink och tät sly där de hittat ett ställe under trädrötter.
Det var intensiv jakt som gjorde att bävern i stort sett helt försvann. Nu är den helt klart på väg tillbaka. Mia Kjällander, vilthandläggare på länsstyrelsen tror att den spridit sig norrifrån.
– I vissa områden har det varit problem när bävern bygger dämmen, vilket kan orsaka översvämning eller underminera mark. Dem kan man söka tillstånd att riva, säger Mia Kjällander.
I Svartån är det ingen risk för dammbyggen. Ån är för bred för det, även om den just här, nedströms kraftverket i Knutsbro, inte är så vid. Men de träd som fällts ut i strömmen når inte ens halvvägs över till andra sidan.
Spåren är lätt sedda, men djuren själva är desto mer osynliga. Eftersom de är svåra att få närkontakt med dem satte Tommy upp en kamera på ett strategiskt ställe i strandskogen.
– Det är en åtelkamera som används för att kontrollera när vilt besöker platser där man utfodrar. Den övervakar all aktivitet inom synfältet, berättar han och visar resultatet.
På bilderna ser man tydligt en bäver som gnager på trädets stam nere vid marken.
Svartån är en väg som bävern sprider sig söderut via, enligt jaktvårdskonsulenten Benny Nilsson på Jägareförbundet.
– Däremot är ån ingen optimal boplats eftersom de inte kan dämma. Vattennivån ändrar sig efter årstid. Bävern vill själv bestämma nivån så att den får en skyddad ingång till sitt bo, men ändå torrt och fint därinne, säger han.
Då gäller det att hitta en håla eller gryt intill stranden. Där får familjen Bäver vara ifred.