Han är från Ukraina men kör en polskregistrerad bil och berättar på knackig engelska att han mycket riktigt är på väg till Polen. Han har kört i många timmar och måste nu stanna och ta vila.
Innan han kryper upp i den lilla kojen ovanpå hytten går han ett varv ner till bryggan, runt lekplatsen och borden.
– Sverige mycket vackert, säger Alexander och upptäcker att precis intill där han parkerat växer det svartvinbärsbuskar, så han plockar några och får sig en dos c-vitamin.
Att vara chaufför måste vara ett av de ensammaste jobben. Andra föredrar att jobba i par. Anna Pettersson och Dag Kaliff sköter om rastplatsen vid Svartån, liksom de båda andra rastplatserna Albacken i Mjölby och Östgötaporten i Ödeshög. Nästan varje dag är de där och plockar skräp, städar toaletter och klipper gräs.
– Det här har jag gjort i 18 år så jag har sett en del avarter. Men det har blivit bättre, tycker Anna som driver städfirman Annas Rentåfint och är underentreprenör till NCC som i sin tur har skötseln på uppdrag av Trafikverket.
Hon kan berätta hårresande historier om mänskligt beteende. Handikapptoan har de tidvis fått låsa sedan den använts både som badrum och sovrum av bostadslösa EU-migranter.
Vissa lastbilschaufförer lämnar också spår efter sig som Anna och Dag tvingas hantera. Det är svårt att förstå när man tillbringar några soliga julitimmar i denna oas i asfaltöknen. Alla besökare, från truckers till tyska turister, är översvallande nöjda med platsen.
– Så här rent och fint är det inte på rastplatser vid autobahn, säger Anke Poimann från Hannover.
Hon och Florian Brandt sitter på bänken närmast ån och äter sin lunch. De har kokat kaffe på ett litet gasolkök och beundrar utsikten. Under två veckor semestrar de i Sverige. De har mest varit på västkusten, men är nu på väg från Linköping till Malmö och färjan mot Travemünde.
Långtradarna står på rad närmast motorvägen. Vid sidan av en av dem, farligt nära avfarten där bilarna snabbt bromsar från motorvägsfart, sitter far och son Silva och äter sin lunch som de själva lagat. All utrustning finns i två lådor under lastutrymmet.
– Vi har stekt bacon och ägg, och kokt kaffe, berättar 16-årige Arthur som följer med och håller pappa Fabio sällskap under den långa resan mellan Portugal och Skandinavien.
De bor i Coimbra men är ursprungligen brasilianare. Nu är de på väg till en godsterminal i Malmö för omlastning.
Anna Pettersson tittar oroligt på dem där de sitter. Av- och påfarten genom rastplatsen används ibland som omkörningsfil, berättar hon och menar att bromssträckan från motorvägen är lite väl kort.
Det blir kväll vid Svartån som ligger spegelblank. Man får nästan lust att hoppa i, men det finns ingen badbrygga.
– Synd, tycker familjen Hållén från Aneby som varit på minisemester i Östergötland.
Barnen leker av sig på lekplatsen efter att ha suttit fastspända i bilen. Rastplatsen vid Svartån har de besökt tidigare och det var ingen slump att de stannade till här för en fikapaus, säger pappa Peter men berättar att de höll på att missa avfarten.
– Den kom väldigt plötsligt.
En bit bort har ungraren Janos, eller ”Turbos Jani” som är hans trucker-alias, dragit för gardinerna i hytten och förbereder sig på att sova några timmar. Han räknar med att kunna fortsätta mot Belgien med sin container vid tvåtiden.
– Det är lugnt på vägen så dags, säger han och ser trött ut. Sverige är det bästa landet att köra i.
Han är inte rädd för vägpirater, och att stå på en bevakad nattparkering skulle inte hans arbetsgivare vilja betala för, tror han.
Lugnet lägrar sig på rastplatsen, fast bruset från E4 bakom bullervallen aldrig tystnar helt.
sune.johansson@ostgotamedia.se