För 23 år sen var det Sanna Detlefsens familj som drabbades. En fredagkväll ringde polisen på dörren och berättade att lillasyster Totti var död. Först efter flera dagar förstod de vad som hänt: Totti hade gått in i en tunnel i T-centralen och väntat tills tåget kom. Hon blev 16 år.
Sanna Detlefsen är biträdande direktor på Stadsmissionen och tillsammans med Sören Lillerskog från Arriva inbjuden till församlingsgården i Linghem för att prata om självmord och hur man kan förhindra dem. Här i Linghem har två människor tagit sina liv framför tåget, bara i år.
– Det är det värsta som kan hända en lokförare på jobbet, och i snitt händer det en förare två gånger under en normallång yrkeskarriär, berättar Sören Lillerskog. Många kommer aldrig tillbaka till jobbet.
– En människa som vill ta sitt liv tänker ofta att ”det vore bättre för alla andra om jag inte fanns”, säger Sanna Detlefsen. Men så är det inte. Och det är därför det är så himla viktigt att prata om självmord! Jag tycker att det borde finnas en haverikommission som utreder varenda självmord, så att vi lär oss hur man kan förebygga för det kan man göra på flera sätt.
Det vanligaste är att självmordsrisken sitter ihop med en depression. Därför är det så viktigt att söka hjälp när man är deprimerad. Kanske behövs medicin? Vissa riskgrupper är mest utsatta: personer med psykisk ohälsa, människor med beroendeproblem, hbtq-personer, och människor som är eller varit mobbade. Bland äldre tonåringar 15–19 år är självmord den vanligaste dödsorsaken. Likaså för män mellan 15 och 44 år.
– Det var när jag förstod att det händer hela tiden som jag bestämde mig för att jag ska vara en som som pratar om självmord. Vi kan alla prata om det där vi verkar. Jag tänker att det då kanske inte drabbar lika många, säger Sanna Detlefsen.
Alla kommunicerar att något är galet. Men suicidkommunikation kan se olika ut. Den kan vara verbal eller icke-verbal, direkt eller indirekt.
– Min syster sa till mig; ”Sanna, jag vet inte om jag orkar mer”. Men jag trodde att det handlade om en kille hon var ihop med och där det var strul, berättar Sanna Detlefsen. Efteråt fick vi också veta att Totti på en fest ställt sig upp och skrikit: ”Jag vill inte leva!” Men det finns en myt som säger att den som säger att den vill ta sitt liv inte gör det. Det är helt fel. Det finns också en annan myt som säger att man inte ska väcka den björn som sover... Men den björnen är redan vaken; den river och härjar. Att tro att man kan skapa en självmordsvåg om man rapporterar och skriver om självmord i medierna är inte sant. Det har tvärtom en skyddande effekt, om rapporteringen sker på rätt sätt.
Tecken på att någon har planer på att begå självmord kan vara att personen köper ett rep, åker runt med en dammsugarslang i bilen, rekar tågstationer eller ger bort sitt husdjur. När det gäller ungdomar kan det vara så att föräldrarna sett sitt barn sluta tvätta sig, missköta skolan och isolerat sig under längre tid, för att sedan utan särskild anledning städa rummet och gå till skolan som att ingenting hänt.
– Föräldrarna tänker då gärna ”vad skönt” men det kan vara det sista, avslutande som ungdomen gör. Då skulle i alla fall jag ta snacket om självmord, slår Sanna Detlefsen fast. Man mår lite bättre när beslutet är fattat.
När man förhindrar ”lättheter” så ger det effekt. Att som Corren tidigare (5/4) beskrivit sätta upp stängsel på järnvägssträckor med skymd sikt. Att låsa så att ingen kan klättra upp på en silo. Att förhindra tillgång till skjutvapen.
Någon ur publiken ställer frågan, om det inte bara är så att den som hindras försöker igen tills den lyckas?
– Nej, säger Sanna Detlefsen bestämt. När man försökt och överlevt finns en större motivation att leva. Det kan man se i statistikkurvorna, 80 procent av de som gjort ett försök och blivit stoppade dör av helt andra orsaker långt senare.
En annan viktig sak handlar om vänskap, framför allt mellan ungdomar. Det händer att kompisar får veta om självmordsplanerna, men blir avtvingade löfte om att inte berätta för någon. Till dessa kompisar har Sanna Detlefsen ett råd: Bryt löftet. Lova gärna först, men bryt sedan löftet och berätta för någon vuxen. Hjälp finns att få.