Det var inte många stolar lediga i matsalen i Vist skola i går när Banverket kallat till samrådsmöte om en upprustning av Tjustbanan mellan Linköping och Åtvidaberg.
- Inte den bästa lokalen, konstaterade Banverkets utredningsledare Lars Moberg när han blickade ut över besökarna som lätt ihopträngda fick anstränga sig för att se något av det som Moberg och hans kollega Susanne Sass Johansson, biträdande utredningsledare, visade på powerpointbilder.
Lars Moberg redogjorde för projektet som har som mål att förkorta restiden och öka säkerheten, i ett första skede på sträckan Linköping-- Åtvidaberg.
- Men målet är naturligtvis en förbättring av banan ända till Västervik, försäkrade Susanne Sass Johansson.
En gammal och dåligt underhållen tågbana, femtio plankorsningar, varav bara tio bevakade, och därtill kurvor och lutningar som inte är att leka med är vad Banverket har att jobba med. De hastigheter som finns med i planeringen är 140, 160 eller 200 kilometer i timmen.
- Snabba tåg och plankorsningar är ingen bra kombination konstaterade Susanne Sass Johansson och redogjorde för att det kan bli nödvändigt att räta ut kurvor och göra bansträckningen säkrare.
Drygt 250 miljoner kronor finns anslaget till upprustningen som, är det tänkt, ska sänka restiden från Linköping till Åtvidaberg med drygt en kvart. Från 35 minuter i dag till 20 minuter när banan är klar.
Herbert Holmberg, lokförare sedan många år, hade sina tvivel om den tiden. Det skulle innebära, menade han en snittfart på 117 kilometer i timmen.
- Då är jag tveksam till att det räcker med att räta ut linjen, sa han.
Upprustning låter positivt, men många besökarna var hörbart irriterade över vad de upplever som störande tågtrafik i dag. Frågan om hur framtiden ska bli, med snabbare och förmodligen än mer godstrafik fick inget svar.
- Det är era frågor vi ska ha med i arbetet nu, sa Lars Moberg.
För de Stureforsbor som är störda av dundrande tåg gav knappast Banverkets riktvärden för buller och vibrationer någon tröst.
- Värdena ligger så högt att Banverket inte behöver riskera något, muttrade en åhörare.
Karin Wennström, Stureforsbo sedan 13 år, konstaterade att det var när pendeltågen slutade gå som de stora problemen med förbidundrande godstrafik började.
- När tågen inte längre tvingades sakta in här, så gick farten upp, sa hon och berättade om huset som sakta spricker till följd av vibrationer från tågtrafiken.
Godståg får köra i högst i 70 kilometer i timmen, sa Herbert Holmberg och berättade att tunga godslaster inte är något nytt. Det har förekommit under många år.
- Däremot är banan mycket sliten nu. Den har inte underhållits som den ska, sa han.
Att Stureforsborna inte har någon lust att vänta på förbättringar när det gäller tågtrafiken stod klart på gårdagens möte. Vissa punktinsatser borde kunna göras för att åtgärda de värsta bristerna så att människor i närheten av banan åtminstone kan få sova ostört, var en allmän mening.
- Dessutom borde det vara en självklarhet att tågen ska stanna här, sa Christer Stenke och fick övriga salen med sig i den uppmaningen.
Mer om upprustningen av sträckan Linköping--Åtvidaberg finns att läsa på www.banverket.se