Elin är svag för gratismöbler.
Stora, vita snöflingor yr runt i luften. 44-åriga Elin Nilsson slår upp dörren till sitt hem i Sturefors och välkomnar in i värmen. I det 116 kvadratmeter stora hemmet bor hon sedan fjorton år tillbaka tillsammans med sina två barn, Signe och Henning.
Hon visar vägen in till vardagsrummet och slår sig ner i en gul fåtölj. På soffbordet brinner ett levande ljus och de mörka tapeterna inger lugn och trygghet.
– Jag skulle nog säga att mitt hem är som att komma hem till Pettson och Findus. Man hittar de små detaljerna lite här och var. Det är ett händelserikt hem, säger Elin och ler.
Inspirationen fångar hon upp överallt.
– Jag kan bli förälskad i en färgkombination och då speglar den hur jag kombinerar till exempel kuddar. Inspirationen kan också komma från en människa som ser intressant ut, en uppsättning av blommor som är fint kombinerad, naturen…
Katten Svensson kollar ut på snön som faller.
Handla gör Elin helst second hand, från både butiker och Facebook-grupper.
– Om det står ”skänkes” är jag såld. Då kan jag åka och hämta något som jag absolut inte behöver, men som är fint. Och om det står ”annars åker det till tippen” är det nästan ett hot mot mig, då nappar jag oftast, säger hon och skrattar.
Hon beskriver sig själv som en samlare.
– Det går i vågor vad det är, ett tag var det soffor som jag samlade på och det är lite opraktiskt. Därför har jag en finsoffa i köket, för den fick inte plats någon annanstans.
Under en period samlade Elin på soffor. Därför har en finsoffa fått ta plats i köket, i brist på annan plats.
Men Elin skapar också mycket själv.
– Ofta skapar jag saker som jag har nytta av. Jag behövde till exempel ha en kruka med lite höjd, men det hade jag ingen, så då tog jag två krukor och monterade ihop.
När Elin vid ett tillfälle var i behov av en hög kruka skapade hon en egen, nämligen krukan till vänster i bild.
Hon berättar att hon alltid varit pysslig och kreativ.
– Återbruket har nog också funnits med sedan jag var liten. Om jag inte var nöjd med en röd bokhylla, då bad jag om att få måla den vit.
Elin har alltid varit pysslig och kreativ, berättar hon.
Elin beskriver sig själv som en "återbrukskreatör". I ett hörn av vardagsrummet står två gamla dörrar, som hon räddat från ett torp som skulle komma att rivas och på fönsterbläcket i köket står en ljusstake skapad av bland annat staplade koppar.
Ett hörn i vardagsrummet pryds av två dörrar tillhörande ett gammalt torp som skulle komma att rivas.
– Mina barn säger att vi har ett konstigt hem, i den bemärkelsen att vi inte har det som andra hemma. Jag ser hemmet som en installation med ting som är vackra, udda och personliga, säger Elin och fortsätter:
– Jag vill komma hem och känna att ”åh, nu är jag hemma och här kan jag vara mig själv”.
Hon tycker att hemmet speglar hennes personlighet.
– När jag satte upp den här tapeten var det någon som sa att den är jag, säger hon och nickar mot den mörka, blommiga vardagsrumstapeten.
I en öppning till vardagsrummet har Elin skruvat loss dörren, vilken hon istället gjort en hylla av.
Trots att Elin idag har ett väldigt unikt hem har det hänt att hon fallit för vad som är modernt och vad andra tycker.
– Jag har hakat på trender, men då har jag ändå gjort det själv och smugit in andra saker jag gillar. Jag har alltid gillat rostiga saker till exempel, där man ser att det finns en historia.
– Men visst har jag lyssnat på vad andra tycker och har sagt.
I vardagsrummet står också en byrå med diverse detaljer, bland annat två fönster, en högtalare och en lampa av en hatt.
– Då har jag tänkt att ”är jag knäpp som har det såhär?”, men det här är mitt hem, så det får se ut såhär. Det är ett fåtal gånger jag har tagit åt mig. Jag bara kör.
Den mentaliteten tror Elin att hon ärvt från sin mamma och mormor.
– Det är starka kvinnor. Jag har nog alltid gått min egen väg. Jag var en Pippi Långstrump-unge. Ville jag möblera om så gjorde jag det, jag bad inte om hjälp utan jag flyttade på mina möbler själv. Det är en värdefull drivkraft att kunna förverkliga det man vill.