Ingmar Carlsson är åldermannen som håller igång allt. Han företräder både Jordbrukareungdomens förbund, JUF, och Vist hembygdförening som officiellt står bakom arrangemanget.
Men utan Ingmar Carlsson är det inte säkert att det skulle bli någon gärdesgård. Sen 1992 har han en gång om året dragit ihop alla som vill vara med, varje år får de upp ungefär 10 meter gärdesgård. Målet är att komma runt hela hagen.
Enstörar slås ner i backen två och två. Däremellan läggs grantrinnor och var tredje varv binds en vidja. Dessa vidjor är färska grangrenar som värmts i elden och som sedan tvinnas runt enstörarna.
– Se här hur starkt det blir, säger Ingmar Carlsson och flyttar kroppstyngden från kryckan till gärdesgården.
Den gungar till men står stadigt.
Anna Eklöv har varit med tillräckligt många år för att veta hur arbetet ska gå till. Hon värmer och tvinnar vidjor.
– Men det är alltid bråttom när den här gärdesgården ska göras. Det är mitt i vårbruket, säger hon.
Liksom de flesta andra i hagen denna lördag har hon en gård att sköta. Trots det släpper alla sina vanliga sysslor för att hålla liv i den gamla kunskapen om hur man hägnar en gärdesgård.
– Den här håller i 30 år. Sen när den sjunkit ihop kan man sticka in några nya granar och slå ner störarna lite. Då står den i 30 år till, säger Ingmar Carlsson.
Den gärdesgård de håller på med ska inte bara vara vacker. Den fyller en funktion eftersom djuren från Styvinge gård betar här på sommaren.