I ett halvår har sju ingenjörsstudenter inom medcinteknik samarbetat med Edwin Jager, docent och lektor inom sensor- och aktuatorsystem, på institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet. En del av hans forskningsarbete går ut på att ta fram ett tyg som kan fungera som ett stöd, eller som lyftkraft. Alltså som muskler.
– Behovet är stort inom sjukvården. Textila muskler kan fungera som stöd till patienter under rehabilitering, men också mer permanent till patienter med någon typ av muskelsvaghet.
Forskarlaget arbetar på ett tyg som drar ihop sig med hjälp av elektriska impulser. Men för att se över andra metoder lät Edwin Jager studenterna få fria händer att testa olika lösningar som kan få helt vanligt tyg att fungera som muskler. En metod bygger på en liten motor kopplad till trådar som drar ihop tyget och på så vis får exempelvis armen att flytta sig. En annan är vatten som pumpas in i behållare i tyget så att det spänns på ena sidan och skapar lyftkraft. Det tredje är tryckluft, i stället för vattnet.
– Det har varit väldigt intressant att få testa olika metoder och komma fram till lösningar själva, säger Kajsa Krämer.
– Vi upptäckte till exempel att en snurrande del i en motor på axeln kunde få håret att fastna. Det löste vi med att lägga motorn i ett pennfodral! fortsätter Ida Johansson.
Även en hel del av materialet till de olika metoderna har studenterna själva skaffat och byggt ihop. Det var då symaskinen kom fram.
– Jag har en symaskin. Så jag satt hemma och sydde ihop förstärkningarna av tyget, berättar Kajsa Krämer.
Studenterna har ägnat cirka 300 timmar var åt arbetet som är deras kandidatprojekt. De har kommit fram till flera slutsatser:
– Bland annat att det kanske behövs något som håller emot kraften på ryggen om man har textila muskler på en arm. Annars kan det finnas risk för att man får ont i axeln. Vi löst med ett bälte runt kroppen, säger Ida Johansson.
De har också korat en vinnare bland de olika metoderna, även om alla tre har olika poänger.
– Den som fungerade bäst är motorn med små trådar, den var smidigast, säger Frida Lindqvist.
Edwin Jager är mycket nöjd med studenternas arbete.
– Det är väldigt nyttigt för studenterna att få testa saker i praktiken. Den här gruppen har fungerat som en liten ingenjörsfirma, och det är nog ganska verklighetstroget, säger Edwin Jager.
Nu går arbetet med att ta fram en slutprodukt vidare. LiU samarbetar med Högskolan i Borås inom textildesign och under hösten är planen att låta en professionell skräddare sy ihop någon typ av plagg som också kan användas som textila muskler. Samtidigt pågår ett annat projekt där man undersöker hur en kommande produkt ska kunna kommersialiseras.