– Det upplever jag som en kränkning. Det plåster som samhället kunde ha gett oss fick vi aldrig, säger Malin Fridh.
Äldsta systern i syskonskaran, Ida Wallström, tycker systemet är orättvist.
– Jag tror aldrig jag har varit så arg i hela mitt liv som när jag fick avslaget från Brottsoffermyndigheten, säger hon.
Den långa rättsprocessen var en hård prövning mitt i sorgen då de såg hur känslokall mördaren och våldtäktsmannen Tuncay Ipek var.
– Den enda gången han visade känslor var när han sade att han var ledsen för vår skull, men han var nog framför allt ledsen för sin egen skull. När han sade det grät han, säger Malin, när vi träffar henne och hennes man Pär hemma i deras nybyggda våning i Bromma. I ett rum intill sover Ester, 1,5 år, som ska få ett syskon i mars.
Efter huvudförhandlingen i tingsrätten fortsatte – efter överklagan – processen i hovrätten, som till slut avkunnade sitt beslut. Mördaren dömdes till livstids fängelse, livstids utvisning och skulle betala en halv miljon kronor till Cajsas närmast anhöriga. Mamman tilldömdes 172 000 kronor och de tre systrarna ungefär 80 000 kronor var.
Malin tar fram en svart pärm och bläddrar fram till skadeståndsärendet. Den exakta summan som hon tilldömdes var 86 821 kronor.
– Det här är dödens pärm, säger hon och ler. Hon har utvecklat en viss galghumor för att stå ut.
I praktiken har det visat sig att domen inte gäller. För när mamman och systrarna gick till Kronofogden för att ansöka om att få ut skadeståndet visade det sig att gärningsmannen inte hade några tillgångar och de blev hänvisade till Brottsoffermyndigheten.
Så i stället för att pusta ut efter den långa rättsliga prövningen tvingades de sätta sig ner och göra en skriftlig ansökan.
– Vi tvingades redogöra för hur ofta vi pratade med henne i telefon, hur ofta vi träffades och hur länge sedan det var. Jag upplevde det som kränkande, eftersom jag inte anser att vår relation byggde på det. Vi var också i helt olika skeden i livet. Hon hade precis flyttat hemifrån och jag hade precis fått mitt andra barn, säger Ida Wallström.
Malin förstår inte heller varför staten anser att sörjande ska behöva gå igenom den prövningen.
– Även om vi bodde långt ifrån varandra hade vi ändå en nära och betydelsefull relation, säger hon, och Pär inflikar:
– Det blir stötande, nästan cyniskt, säger han.
Malin vet att Brottsoffermyndigheten i sin prövning utgick från ett rättsfall, som handlade om en taxichaufför som blev mördad. Han drev en firma tillsammans med sina syskon och de tog ofta hand om varandras barn.
– De har dragit gränsen där och vill inte flytta den. Det här har utretts flera gånger, men staten vill inte ändra systemet för att det skulle bli för dyrt.
Ändå önskar både Malin och Ida att politikerna skulle ta sitt ansvar och ändra systemet.
– Jag tycker att det skulle vara som i Norge och Danmark, där betalar staten ut skadeståndet i enlighet med dom och sedan kräver staten ersättning i efterhand, säger Malin.
För henne handlar det inte om pengarna utan om principen.
– Ersättningsnivån är ju inte i paritet med skadorna. Då skulle vi prata om astronomiska summor.
Sedan mordet har Malin utbildat sig till jurist.
– Jag vet att det är lätt att koppla mitt yrkesval till min systers död. Men jag har alltid varit intresserad av vad som händer i samhället och av att hjälpa folk, säger hon.
Under flera år var hon helt inne på att bli polis och bara ett par dagar efter det att Cajsa hade hittats mördad gjorde hon fystestet på Polishögskolan.
– Men jag klarade det inte. Jag var i ett chocktillstånd och drabbades av något slags posttraumatiskt stressyndrom. Jag föll ihop och började gråta.
I dag förstår hon att det var för nära inpå det ofattbart svåra beskedet.
– Men när man är 22,5 år kan man inte sluta sträva. Jag hade ingen examen och var tvungen att skaffa ett yrke.
Hennes strävan räckte ända fram. Nu är hon jurist, lyckligt gift och har en dotter och ett syskon till henne är på väg. Men saknaden efter sin "skitunge till lillasyster" är fortfarande stor.
– Det blir ju inte mer. Hon kommer alltid att vara 19 för mig, säger hon och tårarna kommer.
Stilla säger hon.
– Tårar är inte farliga.