De nya makthavarna har en sak gemensamt; sin relativt låga ålder. Journalisterna Michaela Möller och Anders Rydell beskriver i sin bok ett samhälle där ingen vill köa, där allting ska ske på stört och där idealet är att alla är entreprenörer, till och med kulturarbetarna.
På bokens omslag syns Annie Lööf (C) och Gustav Fridolin (MP). Partiledare/språkrör redan innan de fyllt 30, bägge baktalade för att vara brådmogna karriärister. Men också beundrade för sin fighting spirit och sin verbala förmåga. Annie Lööf återkommer vi till i denna intervjuserie, i dag fokuserar vi på MP och dess två språkrör. Vi bänkar oss på Café Koloni, ett stenkast bort från Riksdagshuset.
Stockholm frossar i sol, det är sista veckan i juli. Femen-aktivisten och miljöpartisten Jenny Wenhammar har precis blivit struken från riksdagslistan i Skåne inför höstens val, efter sin ”bröstkupp” mot Fredrik Reinfeldt i Almedalen. Det har fått Per Gahrton, en av Miljöpartiets grundare, att ryta till: ”Vad tycker väljarna? Vill de ha tyst och grå politik, eller livlig och brokig?”, frågar han i en debattartikel.
Jag passar frågan vidare.
– Civil olydnad är viktigt, men man kan inte vara kandidat för MP om man stör andra partiers företrädare, förklarar Åsa Romson.
Vad tycker ni själva? Har Miljöpartiet blivit tystare och gråare?
– Nej, det vill jag inte tro. Men det finns väldigt stora förväntningar på vilket parti MP ska bli. Ska vi behålla språkrörsmodellen och de rätt tuffa rotations- och könsbalansregler som inget annat svenskt parti har. Ska vi hålla fast vid gamla, kända MP-förslag som förkortad arbetstid och en avveckling av kärnkraften, frågar hon sig.
– Vi kommer ur fredsrörelsen och miljörörelsen och det som då hette kvinnorörelsen och det är något vi är väldigt stolta över. Redan från början fanns en längtan att engagemanget skulle ta sig in i riksdagen och kommunfullmäktige och bli till praktisk politik. Vi har aldrig haft så stort stöd som nu. Och det är inte bara här, gröna partier går framåt över hela Europa, hävdar Gustav Fridolin.
Ni har svängt i en del frågor under dessa 30 år…
– De flesta ändrar sig då och då under 30 år, skrattar han.
Varför bytte ni fot när det gäller medlemskap i EU?
– Vi har lärt oss hur man driver frågorna i EU. Vi jobbar för att EU ska bli ett demokratiskt projekt, säger Åsa Romson.
– De gröna politiker som arbetat i EU- parlamentet har gjort skillnad. Carl Schlyter med kemikalielagstiftningen och så nu Isabella Lövin med utfiskningen av våra hav, tillägger Gustav Fridolin.
Det är ett samtrimmat par som möter mig. De väntar in varandras repliker och babblar inte i mun på varandra på politikervis. De utstrålar säkerhet. Gustav är utbildad folkhögskollärare (läste sista terminen i Linköping), Åsa är doktor i miljörätt.
År 2012 disputerade hon och blev därmed den första svenska partiledaren på nästan 40 år med en doktorsexamen. Avhandlingen studerar bland annat vilket lagligt utrymme som den internationella investeringsrätten ger stater att skydda sina naturresurser.
– Jag fortsätter gärna på universitetet. Men nu ska vi in i regeringen och då får allt annat vänta.
Om vi tittar framåt. Hur ska ni komma överens med S utan att ”sälja ut” hjärtefrågor som kärnkraften eller arbetskraftsinvandring?
– Vi har i dag en ganska stor erfarenhet av att diskutera oss fram till hållbara kompromisser. Så jag tror att vi kan komma överens med både S och V när samtalen efter valnatten förhoppningsvis sätter igång, säger Åsa Romson.
Stefan Löfven säger sig vara för blocköverskridande överenskommelser om infrastruktur, motorvägar, försvaret, skolan och så vidare. Hur ska ni tackla det?
– Ja, men han vill också bli statsminister, så det är väl bara att sätta sig vid förhandlingsbordet och kavla upp ärmarna. När det gäller kärnkraften så börjar den bli både alltför osäker och alldeles för dyr. Jag har svårt att se att Sverige skulle välja bort de både billigare och miljövänligare alternativen, fortsätter hon.
Som?
– Som vindkraft och solkraft. För den kostnad som finländarna har lagt på sin nya reaktor hade man kunnat få ut mycket mer energi om man i stället satsat på vindkraft i, lyder svaret.
Världen utanför Sveriges gränser är oroligare än på många år. Syrien, Irak, Ukraina och Israel är några av krigshärdarna. Hur tar MP ställning till exempel i konflikten mellan Israel och Hamas?
– Sverige måste föra en mycket mer aktiv politik. Det är inte okej med de konsekventa brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter som begås och det är ockupationsmakten Israel vi måste sätta tryck på. Vi bör också avbryta vårt vapensamarbete med Israel, argumenterar Gustav Fridolin.
Kanske satsningen på skolan ändå blir den minsta gemensamma nämnaren, som slutligen svetsar samman de två relativt omaka S och MP.
– Lärare och elever vill att politikerna slutar att klydda, säger Fridolin.
Klydda???
– Alltså röra till det. Man kastar på lärarna nya reformer hela tiden. Man har precis infört ett nytt betygssystem och så närmar sig valet och då börjar man ändra i det betygssystem man själv har infört, fräser han.
– Fler vuxna i skolan är ett annat krav.
Gustav Fridolin kostar på sig ett vallöfte.
– De satsningar MP går till val på ger utrymme för 158 nya medarbetare i Linköpings skolor, säger Fridolin och ding dong – där är intervjutiden ute.
Men apropå ungdom... på tåget hem fortsätter jag med ”Broilers”. Hittar ett citat av John F Kennedy, som känns rätt att runda av med. ”Min ungdom är min enda svaghet som med säkerhet kommer att försvinna med tiden”, sa JFK.
Han var då 43 år gammal.
013-28 01 89