Det är alls inte ointressant vem Anna Godlewska är.
När jag möter henne är hon en alldeles nyutnämnd direktör för det Polska Institutet i Sverige, med säte på Södermalm i Stockholm. Här har hon arbetat i en vecka, men är en 42-årig rutinerad kulturdiplomat med det polska utrikesdepartementet som arbetsgivare.
– Tidigare har jag jobbat fyra år som biträdande direktör vid det Polska Institutet i Prag och sedan hade jag samma jobb i London i två år, där innan jag blev direktör 2013, berättar hon.
Hon säger att konkurrensen givetvis var hårdare i London, men också att klimatet förändrades under Brexit.
Institutens arbetsuppgifter skiljer sig åt mellan länderna. I det centraleuropeiska grannlandet Tjeckien är det Polska Institutet större och har fördelen av att kunna producera egna evenemang genom sitt galleri och sin biograf.
– I London och i Stockholm arbetar vi med olika samarbeten och där, liksom här, blir olika institutioner och företag våra samarbetspartners, säger hon och nämner två exempel som förberetts innan hon anlände till Stockholm: en dansföreställning av Virpi Pahkinen med musik av Michal Jacaszek på Södra Teatern samt Hieronymusdagen på Stockholms universitet, där institutionen för slaviska och baltiska språk viger en hel dag åt polsk-svensk respektive svensk-polsk översättning.
– Det är precis sådana här samarbeten vi vill göra i fortsättningen också.
Polsk kulturpolitik i förändring
En politisk fråga är om de polska institutens främsta publik och målgrupp ska vara värdlandets medborgare, alltså svenskar, eller polska medborgare som bor utanför Polen.
– Det har förändrats genom åren. Förr var institutens verksamhet inriktade på den polska diasporan, de som levde i exil under kommunisttiden, men efter Polens demokratisering och inför vårt medlemskap i EU skedde en betydande omorientering. Nu är det medborgarna i det land vi verkar som är vår publik och våra samarbetspartners och jag vill att det förblir så. Polacker utomlands får vi ofta med oss ändå. Jag ville bli involverad i den förändringen och sökte mig till instituten och blev anställd i Prag, säger Anna Godlewska.
Sedan hon började sin karriär som kulturdiplomat har det politiska läget förändrats. Efter valet för ett år sedan har det nationalistiska och konservativa partiet Lag och Rättvisa (PiS) egen majoritet. Den har aviserat en förändring av kulturpolitiken i enlighet med sitt program som det vill genomföra med hjälp av sin utnämningsmakt av chefer till offentliga myndigheter.
Anna Godlewska är född och uppväxt i Warszawa.
– Jag gick i en skola som var en produkt av Solidaritets idéer efter kommunismens fall. De ville bygga upp en ny utbildning. Deras idéer var influerade av Waldorfpedagogiken men det var ingen Waldorfskola, säger hon.
Senare läste hon polsk litteraturhistoria, arbetade som journalist på den polska radion på en tidning som nu är nedlagd.
Anna Godlewska besökte Sverige första gången som 15-åring, hon berättar med förtjusning om Ingmar Bergmans filmer och påpekar att hon har läst svenska. Den är lite rostig så vi samtalar på engelska istället
Vill inte utesluta någon
Polen kritiseras också av EU och av Europarådet för att – genom nya lagar för Konstitutionsdomstolens arbete – hindra demokratin och motarbeta rättsstaten. En annan konflikt rör historieskrivningen. Det handlar till exempel om hur man ser på orsakerna till Polens delningar under 1700- talet, polackers stöd till nazisternas utrotning av judar under andra världskriget eller aktivt deltagande i diktaturen under kommuniståren under det kalla kriget. Författare som Olga Tokarczuk (som skrivit en historisk roman från 1700-talet) och reportern Anna Bikont (som skrivit om polackers mord på judar i Jedwabne under andra världskriget) har blivit utsatta för hatstormar samt angrepp från regeringstrogna. Tokarczuk och kollegan Andrzej Stasiuk har också pekats ut som olämpliga författare att få del av statliga översättningsstöd.
– Jag ser kulturen som ett medel för att nå förståelse och skapa en dialog. Vi vill ha samarbete med så många som möjligt, säger hon.
Vanligtvis har Polska Institutet deltagit i Stockholm Pride. 2014 tog man dit transaktivisten Ewa Holuszko, men i år deltog man inte alls, och på frågan om man planerar att samarbeta med HBTQ-samhället på något annat sätt svarar hon:
– Det finns inga planer på det som jag vet, men jag är inte för att utesluta någon.
Till slut ber jag Anna Godlewska att utse sin favoritfilm, sin favoritkonstnär, favoritbok och favoritskiva. Det visar sig vara de frågor hon har allra svårast att svara på.
– Jag lyssnar mest på jazz men det finns så mycket. Film är lättast. Bergmans "Det sjunde inseglet" och Kieslowskis "Veronikas dubbelliv".