Det är i sanningens namn många år sedan Fiat förpestade marknaden med riktigt dåliga bilar, vars svagheter avslöjades snabbare i saltdränkta Sverige än i något annat land. Under flera decennier var det tydligen bara juryn för "Årets bil" som inte insåg Fiats brister.
På senare år har dock Fiat börjat producera riktigt bra bilar. Kanske inte i nivå med de japanska konkurrenterna när det gäller driftsäkerhet men klart prisvärda.
Nya Fiat Stilo, som tog hem tredjeplatsen i den senaste omgången av "Årets bil", byggs på en plattform som inte enbart skall användas inom Fiat-familjen, där som bekant även Alfa Romeo och Lancia ingår. Även General Motors, som i dag styr över Fiat, kommer att bygga bilar på samma plattform.
Fiat Stilo introduceras i två olika versioner på samma plattform. Femdörrars- och tredörrarsmodellerna skiljer sig nämligen åt på betydligt fler punkter än bara i antalet dörrar. Fiat Stilo med tre dörrar är kortare, läg-re och bredare. Lite tuffare helt enkelt. Med fem dörrar får man en rymligare och mera praktisk bil. Utseendemässigt är det bara fronten som är den samma.
Med tiden kommer också en kombi på plattformen och, med stor sannolikhet, en liten minibuss à la Renault Scenic.
Jag har provat modellen med 1,8-litersmotor på 133 hk och med det så kallade Dynamic-paketet, som har antisladdsystemet EPS, klimatanläggning med luftkvalitéfunktion och ställbart baksäte som standard. Det enk-lare utrustningspaketet Active går inte att få till 1,8-litersmodellen. Väljer man istället bilen med 1,6-litersmotor på 103 hk, som faktiskt är fullt tillräckligt, och den något enklare utrustningen, som också är fullt tillräcklig, sparar man 15 000 kronor.
Fast antisladdsystemet kan förstås komma väl till pass. Fiat Stilo har nämligen en lite väl nervös styrning, som får skyllas på den elektrohydrauliska servon. Det finns en city-funktion som regleras med en knapp, och som gör bilen väldigt lättstyrd i hastigheter under 40 km/t, men styrningen fortsätter att vara för okänslig även i högre hastigheter.
Utöver styrningen reagerar man också omedelbart på att det bullrar lite väl mycket från hjulen i landsvägsfart. Möjligen kan man skylla det på de lättrullande däcken. Som kompensation får man lite lägre bränsleförbrukning.
När man vant sig vid styrningen är Fiat Stilo i övrigt en rätt rolig bil att ratta.
Annars är det utrymmena i 5-dörrarsbilen som imponerar mest. Utrymmesindex är bäst i klassen och faktiskt snäppet högre än för VW Passat, som ju är en erkänt rymlig bil. Fast sittkomforten är inte lika bra bak som i Passat, därtill är sätena för korta. Interiören andas en avsevärt högre kvalitet än tidigare. Snyggt detaljarbete och bra materialval.
När det gäller den passiva säkerheten har Stilo sex krockkuddar som standard och ytterligare två i baksätet går att få som extrautrustning. Krockkudden på passagerarsidan fram är också kopplad till sensorer som vid en kollision utlöser kudden i flera steg och beroende på passagerarens vikt.
Fiat Stilo är en tämligen begåvad och prisvärd bil. Återstår att se om återförsäljarna håller samma standard.