– Sätt en metallbit i näven på den där karln och man vet aldrig vad slutprodukten blir.
Sigbritt skrockar medan jag visas runt bland vargar, cykelstaket, traktorer, troll, gårdstomtar och annat oknytt runt huset.
Trollebo norr om Roxen ligger på en höjd med vacker utsikt och vaktas av den lilla, men väl så ettriga, dvärgspetsen Kompis. Innanför staketet skäller han på och jagar han varje bil som åker förbi, men en del vågar besten till trots stanna till och fråga om de får titta på den annorlunda trädgården.
– Särskilt barnfamiljer brukar göra det. Vi har haft gäster från alla möjliga länder och det är bara kul att visa runt bland allt, även om åldern hos skäggige trollfar och hans trollpacka nu tagit ut sin rätt så att vi inte förmår vårda grejerna som förr, säger 85-åriga Sigbritt och sneglar menande på maken Bernt, som är unga pojken med sina 73 år, men på senare år sett kroppen börja trilskas.
Bernt är uppvuxen på granngården Fröstorp där pappa var mjölkbonde. Sigbritts föräldrar hyrde av Bernts föräldrar men det var först när båda hamnat i Skärblacka som de blev ett par. Nu har de varit gifta i 35 år.
Längtan tillbaka till Fröstorpstrakten växte sig starkare och i flera år på 1980-talet hyrde de Trollebo som sommarstuga. Men namnet hittade de själva på långt senare.
När huset blev till salu flyttade de hit permanent 2011. Att ha två ställen blev för bökigt i längden.
– När vi kom hit var det bara skog runt stugan och väldigt mörkt.
Stugan var på 1930- och 1940-talen en skogshuggarbarack. Här levde en handfull skogshuggare sina liv tillsammans med en förman och en köksa. Det är svårt att tänka sig, för när det begav sig var stugan bara runt 40 kvadrat. Numera har Bernt byggt ut den en smula.
Arbetsredskapen under de långa arbetsdagarna var sågar, yxor och arbetshästar. Ett riktigt slitgöra. I stugan fanns ett särskilt torkrum så att skogshuggarnas kläder hann torka under natten.
Att huset kom att döpas till Trollebo var en ren slump.
– Vi hade varit i Kumla och på vägen hem stannade vi i Pålsboda och såg två stora troll till försäljning. Vi satte dem i baksätet på bilen med säkerhetsbältena på. Som folk tittade!
Sedan har det blivit fler troll och en massa andra påhitt. De klurar ut idéerna tillsammans och Bernt verkställer dem.
En del av materialet har han fått från sin forna arbetsgivare Skärblacka bruk. Som det jättestora plaströret som grävdes ned i marken och blev en jordkällare. Ovansidan har täckts av stenpartier i olika etage och vackra taklökar.
Och som plywoodbitarna som blivit till grindar med vargar som ylar mot månen. Passande, det är ju inte alls långt till Långbogenreviret från stugan.
– De har sett varg i Farsbo inte långt härifrån, säger Bernt.
Här finns också ett välanvänt uterum, en damm med en gångbro över, en fyr (av en gammal skrotbalja), ett solur, en väderkvarn och djur av alla de slag. Både konstgjorda och levandes.
Trollebo ligger mitt i ett område som vimlar av dovhjort och för att slippa ha dem i trädgården utfodrar Bernt och Sigbritt dem utanför sitt staket. Ibland kan det vara 50 hjortar på plats för att äta havre, bröd och morötter och slicka i sig från saltstenen.
– Vi förmår inte ta hand om allt som förr, men flytta härifrån . . . nej, helst inte.