Han var bara 27 år när han registrerade Bunnes lift och måleri AB. Under många år lade han in anbud på det mesta i Linköping. Samarbetspartners var stora företag som ByggPaul, Stångåstaden, Gränges Aluminium, HSB, Riksbyggen och LBB Miljöbyggarna.
– Många enskilda fastighetsägare anlitade mig livet ut, som fastighetskungen Gustav Andersson, Harry Jugård och Torgny Wåhlander.
Han har målat flera hundra rum på Universitetet, renoverat 200 badrum och totalrenoverat 800 lägenheter i Johannelund. Under många år åkte han Sverige runt för att åt Gränges Aluminium lackera om felbehandlade fasader och takplåtar.
Guldåren var mellan 1975 och 1985. När det var som mest hann han inte hem och äta, frugan kom med lunchen.
– Ett av mina största jobb var när vi under fem år renoverade kasernerna på gamla I4. Fönstren hade fint gammalt kärnvirke från tidigt 1900-tal, sådana fönster görs inte längre. Det långsamväxande virket har i dag ersatts av snabbväxande och det märks i hållbarhet. En del virke ruttnar efter tre–fyra år.
På 65-årsdagen var planen att lägga av helt. De anställda erbjöds ta över firman, men ingen ville. Och på den vägen är det.
– Jobbförfrågningar fortsatte droppa in och gör det än. Men nu vill jag inte ha några nya kunder, jag har jobb så det räcker och blir över.
Fredagarna och helgerna är numera fredade. Han jobbar i snitt 25 timmar i veckan, fördelat på fyra dagar. Börjar lite senare och slutar lite tidigare. Han klättrar vigt i och ur skyliftens korg, behandlar tak, skrapar verandor, renoverar fönster, tapetserar . . .
Resor till stan är tråkigt, därför tar han numera helst jobb där han bor, i Stjärnorp.
Efter många år i stan flyttade han och hustrun ut till den vinterisolerade sommarstugan för drygt tio år sedan och de har inga planer på att flytta tillbaka.
Ove har gjort en hel del resor och kunnat leva gott på sin firma.
– Men det har varit förknippat med mycket risktagande och magont. När ByggPaul gick i konkurs förlorade jag 1,2 miljoner över en natt.
– Numera jobbar jag inte för pengarnas skull, utan för den sociala biten. Det är så roligt att träffa olika slags människor.
Vad är den största förändringen i branschen?
– Förr fanns inget färdigmålat. Lister, luckor, fönster, allt målades på plats. Dessutom blandade vi alla färger själva och torktiden var tre dagar.
Fanns det något miljötänk alls?
– Nej, men gifterna gjorde väl sitt till. Då höll en utomhusmålning i tio år, nu är den svartprickig efter bara några år. Men självklart är utvecklingen bra.
Vem skulle du själv anlita, den 27-årige Ove eller den 75-årige?
– Till ett nybygge skulle jag ta den flinka 25-åringen, till renovering av ett gammalt hus den erfarna 75-åringen.
Hur länge håller du på?
– Tills kroppen säger stopp.
Vad svarar du den som påstår att en gamling som du jobbar för sakta?
– Ha ha. Att de inte vet vad de pratar om!