På onsdag var det tänkt att statsministern skulle gästa Gusab i Spångsholm i en och en halv timme.
Så blir det inte. Företagsledningen stoppar besöket.
Besvikelse och upprördhet präglade stämningen på Gusab sedan man nåtts av beskedet på tisdagseftermiddagen.
-- Det är rent ut sagt för jäkligt, säger fackklubbens ordförande Jouko Gustafsson.
-- En sån här chans yppar sig bara en gång och när ett företag säger nej till ett besök av statsministern måste något vara galet. Vi i Metall är fruktansvärt besvikna på ledningens agerande och köper definitivt inte deras argument.
Tony Andersson är politiskt ansvarig i Metalls avdelning 95. Han är den som efter ett och ett halvt års idoga försök har lyckats med konststycket att locka statsministern till Gusab.
-- Jag känner mig bara tom just nu. Man skäms att jobba i ett företag vars ledning verkar skämmas för att visa upp sitt företag för statsministern. Min bedömning är att företaget inte vill ha publicitet. Varför kan jag bara spekulera i men någonstans ligger det förmodligen en hund begraven.
Enligt de anställda skulle företagets dåliga orderingång vara ett av skälen till att ledningen valt att ställa in besöket. Det vill Gusabs vd Jan Gunnarsson inte kommentera. Däremot säger han att det blev för ont om tid för att förbereda besöket.
-- Jag förstår om de anställda är besvikna. Men vår bedömning är att vi inte kan hantera det här med så kort varsel. Vi fick beskedet så sent som i fredags och för att kunna ge en rättvis bild av företaget krävs en del förberedelser som inte låter sig göras på kort tid.
-- Ett ihåligt resonemang, menar Tony Andersson.
-- Göran Persson vill inte ha en röd matta utrullad. Han är väl medveten om läget i landet och vill se verkligheten som den är.
Tony Andersson skrev redan i oktober år 2000 en inbjudan till Göran Persson. Han hade vid flera tillfällen i samband med fackliga kurser haft möjlighet att personligen träffa statsministern. Då föddes tanken på att bjuda in honom till Gusab.
När Tony förra torsdagen blev uppringd av statsrådsberedningen som meddelade att allt var klart, trodde han knappt att det var sant.
-- Folk trodde jag skämtade när jag berättade det, men den glädje jag känt sedan dess förbyttes på tisdagen mot stor frustration. Ett och ett halvt års arbete gav frukt, men ruttnade snabbt, suckar Tony Andersson.