På Strömsnäs gård i utkanten av Spångsholm ligger en keramikverkstad, Fatjosies keramik, och i samma lilla snickarbod har Karin Rehn sin verksamhet. På sin svärson och dotters gård säljer hon möbler och lampor, porslin och kläder tillsammans med väninnan och före detta grannen Christina Johansson.
Mormors lilla loppis startades efter att Karin flyttat ifrån Mantorp och upptäckt att hon hade grejer i förrådet som hon inte ville behålla.
– Så jag frågade min måg om inte han hade någonstans där jag kunde sälja allt, säger Karin.
Till julen 2020 hade Karin städat, målat om och flyttat in med alla sina grejer.
Att behålla intäkterna från butiken kändes dumt, tyckte Karin.
– Keramikern som jag delar lokal med, FatJosie, är ordförande för Kvinnojouren i Motala, så vi knöt ihop våra verksamheter på det sättet. Nu går intäkterna oavkortat dit. Det är kul att det kommer till nytta, säger Karin.
Kunderna verkar också uppskatta den välgörande aspekten.
– När de får höra det lägger de på några extra tior, säger Christina.
Både Karin och Christina är pensionärer, och när de inte står på loppisen pysslar de i trädgården, väver eller läser böcker.
– Vi är ett gäng som har en bokklubb ihop, och det var faktiskt där som jag tipsade om ett par som jag känner. De hade en massa grejer som de ville bli av med.
Vilka är det som kommer hit och handlar?
– Det är alla åldrar egentligen, förutom tonåringar kanske. De som köper mycket är tjejer på kanske 30 år, som behöver grejer till trädgården. Och rostigt och halvtrasigt ska det vara då, säger Christina.
– Vissa är så händiga. De hittar möjligheter som inte vi sett, säger Karin.
Under vecka 29 höll vi i en omröstning genom vårt Instagramkonto, mjolbydirekt, där man fick rösta fram sin favoritloppis. Vinnaren blev Mormors lilla loppis, som fick nästan 30 procent av rösterna.
– Jag tror att det är för att det är ett gammaldags loppis. Vi har inte de där prylarna som folk är trötta på, utan lite udda grejer. Porslinet är väldigt gammalt.
Men Mormors lilla loppis kan vara på väg mot sitt slut. Det är bara ett last kvar i kofferten, berättar Karin.
Ändå finns en vilja att fortsätta med verksamheten.
– Om vi har något att sälja. Vi köper ju inte in saker, men det händer att vänner och bekanta kommer hit och lämnar saker och det är vi mycket tacksamma för.