Det var en konstig början på en historia. Men fortsättningen blir ännu mer osannolik.
För några veckor sedan skrev Corren om knivsamlaren Hasse Ekman i Spångsholm. Varje torsdagskväll den här hösten har han visat sina samlarobjekt på Mjölby bibliotek. Och en hel del folk har kommit för att prata om sina knivar. Några har varit billigt skräp, andra finare.
Men en kniv stack ut. Den var liksom vassare än de andra.
– Just när jag skulle gå hem en kväll kom Mjölbybon Jerker Gustavsson in med en kniv som var speciell. Jag frågade om jag fick köpa den och det fick jag, berättar Hasse.
Den såg riktigt gammal ut och stämpeln ”Bb” ledde honom till Boxholms bruk. Men att det skulle ha tillverkats knivar där var nytt till och med för en expert som Hasse Ekman.
Han är van att forska om knivars ursprung och dess tillverkare, men svaret kom från ett oväntat håll. Hasses släktforskande kusin hörde av sig och undrade om han visste att de haft en finsmed i släkten: Mormors mormors far hette Anders Bräm, född 1763 och anställd som knivsmed vid Boxholms bruk 1785 efter att ha utbildat sig i Eskilstuna.
Det fick fart på Hasse Ekman. Han åkte raka vägen till Bruksmuseet i Boxholm efter att ha kontaktat ”järngänget” där, några äldre herrar, de flesta pensionärer från bruket, som håller igång museet.
Och mycket riktigt. Uppgifterna stämde. Anders Bräm arbetade på bruket mellan 1785 och 1812, då han dog: ”Mäster Bräm äljes välsinnad och snäll arbetare, förlorte medel, tid och lifskrafter i drickeslag; Sjuknade med lungsot”, skev prästen i dödboken i Ekeby församling.
– Jag är till hundra procent övertygad om att det är Anders Bräm som tillverkat den här kniven, säger Hasse Ekman, tydligt nöjd med att kniven nu hamnat i rätt händer.
Plötsligt har Hasse hamnat i en släkt av smeder. För en av Anders Bräms söner anställdes 1824 som finsmed på bruket i Boxholm. Dessutom var Anders enligt kyrkböckerna gift med en smeddotter med efternamnet Grek. Hon hade flera bröder som det är högst troligt att de gick i faderns fotspår.
Att Hasse nu hittat sig själv och sitt livs kniv hindrar honom inte från att fortsätta utöva sin hobby.
– Det finns fortfarande okända knivsmeder som verkat i Rademachersmedjorna i Eskilstuna. De slet illa och hade ett besvärligt liv. Jag ser det som min uppgift att de ska bli ihågkomna för vad de gjort.