Hundklubben håller kurser nästan dagligdags, denna torsdag är det träning inför nästa veckas lydnadsprov. Här finns allt från dvärgtax till irländsk varghund. Ett 20-tal mattar och hussar sitter med sina hundar och väntar på sin tur, och sedan går de sin runda inför kurskamraterna. Relativt ny i gänget är Marina Karlsson från Vreta kloster med sin boxer Buster.
- Mitt mål med kursen är att få hunden att lyda och göra som jag säger.
För många av hundägarna innebär medlemskapet i klubben mer än så. Det är en viktig mötesplats för daglediga, såväl sjukskrivna, skiftarbetande som pensionärer. På tio år har klubben vuxit fram ur ingenting, här finns ständig verksamhet med övningsområde, klubbstuga, medlemstidning och annat som hör en hundklubb till. Inte ens semestertid är det lugnt; då pågår sommarkursen och ungdomarna har sommarläger.
Tre av de kvinnliga klubbmedlemmarna tar en tur på Jogga-Doggastigen med sina hundar. Det är ett bra sätt att få hundarna att rasta av sig, och den som vill kan göra de lydnadsövningar som skyltarna längs med stigen uppmanar till.
Stigen blir extra intressant för hundarna eftersom så många andra har gått där tidigare och det finns mycket markeringar och lukter att undersöka.
- De läser tidningen, brukar vi säga, menar Christine Hellmér.
Alla dessa tre kvinnor drar sitt strå till stacken för att klubben ska fungera. Christine Hellmér med tollaren Babsan och lancashire heelern Daisy är utbildningsansvarig. Anne-Christine Andersson med cairnterriern Maxi och Ewa Wikenfors-Herburt med belgiska vallhunden Frasse är kurshandledare.
- Att kunna hjälpa andra på kurserna är något av det som gör livet meningsfullt, säger Anne-Christine.
Hjälper till - det gör de när orken och kraften finns. Anne-Christine har en arbetsskada och Ewa har multipel skleros. Det känns tryggt att vara med i ett sammanhang där man inte behöver förklara varför man kan vara trött och kinkig. Och så upplever de att det fungerar på Klubbarp.
- Det är bara att se till sig själv, man var blyg till en början nu spelar det ingen roll hur många man möter, säger Ewa som har gjort många nya bekantskaper.
Själva lär de sig också mycket genom att träna sina hundar. Det leder till självinsikt, det gäller ta det lugnt, ha tålamod och kunna behärska sig. Dessutom får de 25-tal handledarna ta del av fortbildningskurser med utomstående föreläsare.
De flesta medlemmar är kvinnor, konstaterar Maud Pettersson.
Hon är en av dem var med och bildade klubben och som leder dagens kurs.
Intressant att notera är valet av kurser, det varierar mellan kön och ålder. Kvinnorna föredrar lydnadskurserna, männen spårning och apportering, ungdomarna agility.
Agility kan liknas vid hästhoppning, men med hundar och betydligt lägre hinder.
Klubbens framgångar förklarar Maud Pettersson så här: Klubben fyller ett tomrum eftersom den är öppen för alla raser, den är inte lika tävlingsinriktad som brukshundsklubbarna, målet är helt enkelt att ha en trevlig hund.
- Det är lite mer familjebetonat hos oss, det händer att folk bara kommer ut och dricker kaffe.
- Trivseln är viktig, exempelvis måndagsträningarna går mer eller mindre ut på att hundar och dess ägare får komma ut och träffa varandra, säger klubbordföranden Jan-Erik Byrsjö.
Har ni märkt att det skulle vara trendigt att ha hund? De syns i alla fall i klädreklam och liknande.
- Att Paris Hilton som går och släpar på sin må väl vara hänt. Men kan bli lite fel. Tyvärr finns det fler dåliga hundägare än hundar, säger Jan-Erik Byrsjö.
Därför är det viktigt med valpkurser för nybörjare, där de får lära sig näringslära och regler som koppeltvång. Alla hundägare ska ta sitt ansvar. Många hundägare inser efter ett tag att de får ändra både livsstil och bekantskapskrets, menar han.