På Spångsholms bruk arbetas det frenetiskt. Men inget är ändå sig likt efter förra onsdagens brand. Inne på Aqvis AB pågår produktionen av swimmingpooler.
Ägaren Johannes Raivio har visserligen inget internet, men i övrigt klarade sig företaget, trots att det bara är några meter till byggnaden där gastuber exploderade förra onsdagen.
I den eldhärjade 300 meter långa industribyggnaden sitter Mattias Liljedahl i sitt kontor och jobbar en trappa upp. Fönstren ut mot Spångsholm Prefabs bygghall är spruckna och så sotiga att de är helt ogenomskinliga.
– Det brann bara i ena änden av vår bygghall. Men det har varit så varmt här inne att alla elledningar brunnit, säger Mattias Liljedahl.
Han går runt i hallen och kikar på förödelsen. Ett hus som varit under produktion är helt förstört. Ett annat påbörjat projekt står som en sotig vägg mitt i lokalen. Om något går att rädda vet han inte. Men han är ändå lättad över att kontoret klarat sig på ett nästan mirakulöst vis.
– Det är först idag jag känner att det är jobbigt att komma hit. Grannarna finns inte här idag, deras företag är helt borta, säger Mattias Liljedahl.
Vägg i vägg har Johan Fredell sitt garage med flera fordon.
– Några fick jag ut själv, andra räddade brandmännen, berättar han och visar den svarta sotbeläggningen som lagt sig överallt.
Golvet är alldeles svart.
Sent i onsdags kväll ringde det på Eváa Högbeget Larssons mobil när hon befann sig i norska Trysil tillsammans med norske maken Vegar. Deras hem ligger tvärs över vägen från bruket som är en sotig ruin i dag.
Hon fick bilder och filmer i telefonen. Vänner var på plats och kunde rapportera om åt vilket håll det blåste.
– Man är ju sig själv närmast. Det är klart att vi tänkte på vårt hus. Men jag tänkte också på alla företagare, alla anställda. Man såg hur alla företag gick upp i rök, säger hon.
Huset klarade sig alltså tack vare vinden. Men i bottenvåningen på bruket har Eváa sitt lager av heminredning. Hon driver homestylingfirman Hootchi-Kootchi Home och har en lokal full med textilier, tavlor, möbler och lampor som hon använder när hon fixar till bostäder till försäljning. Allt ihopsamlat under många år.
– Jag kan bara säga, jag är så förskonad, det är klart att det är vatten- och rökskadat. Men det är materiella ting. Vänskap är oersättligt, säger Eváa.
Allt kan inte räddas men hon tror att vissa saker kan saneras. Mer kan hon inte säga. Just nu väntar hon på en träff med försäkringsbolaget.