I går eftermiddag informerades de 108 anställda på fabriken om nedläggningen. Sedan de första beskeden om omstruktureringarna inom Sandvik Steel i vintras, har personalen levt på hoppet. Hoppet att Sandvik skulle lyssna på företagets och fackets idéer om hur fabriken kunde räddas.
Och lyssnat har ledningen gjort. Utredningen presenterades för Sandvik för ett par veckor sedan. Men nedläggning blev det ändå.
-- Den där utredningen var ett spel för gallerierna, säger Bertil Sandström, som jobbat på Gusab i elva år. Nedläggningen hade de klart i februari, det är vad jag tror.
I ett år till ska fabriken drivas. Sedan är det slut.
-- De vill att vi ska hålla i gång till nästa semester. Hålla i gång vadå? Folk är helt knäckta nu, säger Bertil Sandström.
Utanför i vackervädret, och inne i fabriken, står grupper av anställda och pratar. Bland dem finns produktionschefen Örjan Lundqvist, som nyanställdes i vintras. Han är märkbart tagen. Talar om den lysande produktionsökning som personalen medverkat till att genomföra den här våren, bara för att visa för Sandvik att på Gusab så kan man.
-- Alla projekt har gått igenom, vi har koll på kostnaderna, går med stor vinst. Därför känns det ännu värre att inte lyckas bryta målsnöret.
Faktum är att Gusab de senaste fyra månaderna jobbat ihop en helårsvinst. Men det påverkar inte Sandviks beslut.
-- Vi är mycket imponerade av Gusabs förbättring, säger Jan Gunnarsson, chef för Sandviks tråddivision. Men vi tror att resultatet kommer att falla tillbaka inom ett par års tid.
Fjädertråden som tillverkas på Gusab är en standardprodukt som enligt Jan Gunnarsson är starkt konkurrensutsatt, bland annat från låglöneländer i Asien. Priserna faller årligen. Att ändra produktionen på Gusab till mer lönsamma specialiserade produkter är inte möjligt.
-- Det finns inte plats för den utrustning som krävs för det här, säger Jan Gunnarsson.
Dessutom har Sandvik totalt sett överkapacitet i sin trådproduktion, även i högkonjunktur. Anläggningarna i Sandviken och spanska Barcelona klarar att producera det som Gusab gör. Anläggningen i Spanien säljer dessutom hälften av produktion inom landet, och den andelen vill man inte riskera att mista genom en nedläggning.
Nej, det är inte lönsamheten utan strukturen och produktmixen som har avgjort Gusabs nedläggning, enligt Sandviks ledning. Frågan är då varför utredningen från Gusabs lokala ledning och fack över huvud taget efterfrågades. Var det bara ett spel för gallerierna, som många av de anställda tror?
-- Nej, säger Peter Gossas, vd för Sandvik Steel. Ända till sista veckan har vi försökt hitta en annan lösning. Men varje ort drar stora fasta kostnader. Enda sättet för oss är att minska geografiskt, och ta bort Gusab var det alternativ som gav den bästa lösningen för långsiktig lönsamhet.
Leif Thomsen, platschef i Spångsholm, hävdar också han att Sandvik agerat professionellt i nedläggningsfrågan.
-- Vårt motförslag fanns med ända fram. Men vi tycker att Sandvik gör en för pessimistisk bedömning av marknadsläget. Drar man ut det resonemanget kan vi lägga ned halva Sverige.
Jocke Gustafsson, Metallbas på Gusab, uttrycker sig inte riktigt lika diplomatiskt om utredningsarbetet. Han trodde verkligen att utredningens resultat skulle blidka Sandvik. Besviken är ett alltför milt uttryck för hans känslor.
-- Två och en halv månaders jobb åt helvete, säger han. Det var inte värt magsåret. Sandvik säger att vår kalkyl är okej men att vi inte passar in i strukturen. Ett företag som går med vinst och bevisligen har lyckats! Kunderna vill ha vår tråd. Nej, det här blir dyrköpta effekter för Sandvik.
Nu samlar Jocke Gustafsson nya krafter inför MBL-förhandlingarna som startar nästa vecka.
-- Än ger vi oss inte. Det finns fortfarande saker att gå igenom. Varför inte sälja fabriken? Och går inte det ska folk ha så jäkla bra avgångsvederlag som möjligt, till exempel enligt Norrköpingsmodellen.
Sandvik meddelar att de anställda kommer att erbjudas invididuella stödprogram inför nedläggningen. Exakt vad det innebär vill inte divisionschefen Jan Gunnarsson gå in på ännu.
Dessutom kan 20 av de anställda få jobb på anläggningarna i Sandviken eller Barcelona, om de vill. Men de Gusabanställda som Corren pratar med verkar inte så lockade.
-- Folk har ju familjer, säger Roger Jansson som jobbat på Gusab i åtta år och bor ett stenkast från fabriken. Flyttar vi till Sandviken har ju tjejen inget jobb.
Roger Jansson har redan ett annat jobb på gång. Så är det också med Bertil Sandström. Båda tillhör den yngre falangen på Gusab. Men många anställda är i medelåldern, och har jobbat hela sitt liv på bruket. Det är dem som produktionschefen Örjan Lundqvist nu oroar sig extra mycket för.
-- För mig personligen löser det sig nog, säger han. Men vi har folk i 50-årsåldern som jobbat här i 35 år och aldrig sett något annat. Vilka jobb ska de få?
Produktionsledaren Bo Andersson, som fyller 60 och har jobbat 40 av dem på Gusab, han siktar då inte på något nytt jobb.
-- Vem söker någon med den här speciella kompetensen? Jag lär väl stå här och slå i sista spiken nästa år när det är stängning. Att sluta på detta sätt, det är inte kul.