Annat var det förr.
-- Då kretsade allt kring bruket och 99 procent av alla som bodde i samhället hade sin utkomst från bruket, berättar Gösta Ahlström som började i kättingen redan som 14--åring och blev företaget trogen fram till pensioneringen.
-- 51 år på bruket är långt ifrån något rekord. Många började jobba redan i de tidiga tonåren och min läromästare på spikfabriken var kvar tills han fyllde 78 år, säger Gösta, som kan Spångsholms och framför allt brukets historia bättre än de flesta.
Han låg bland annat bakom den jubileumsbok som gavs ut i samband med att bruket firade 100 år 1997 och han har också stor del i det bruksmuseum som inretts i den gamla disponentbostaden.
I Svås byggde bolaget i slutet på 1940-talet och några år framöver ett 30-tal tjänstebostäder samt en samlingssal och lokaler för bageri, herrfrisör och försäkringskassa. Då var det liv och rörelse i Spångsholm och i början på 60-talet hade bruket inte mindre än 275 anställda.
-- Där bor i dag, så vitt jag vet, två personer som jobbar på bruket och så bor det ett par stycken i egnahemshusen på Vimneområdet. I Ångermanland, som området på andra sidan Svartån kallas, finns ett 70-tal egnahem med cirka 20 bruksanställda och för dem blir en eventuell nedläggning förstås extra märkbar, säger Gösta Ahlström.
-- Det är sorgligt om ett så gammalt och anrikt företag går i graven, men än är det inte definitivt så man ska inte ge upp hoppet. För Spångsholm som samhälle skulle det dock inte göra så stor skillnad. Det är idag mer en sovstad där de flesta invånarna antingen är pensionärer eller pendlar till andra orter i närområdet.