Alla pratar om den. Alla såg. Alla var där på nåt sätt. Upplevelserna från brandnatten vid Spångsholms bruk delas intensivt och var och en bearbetar minnena på sitt sätt. Några samlas utanför de eldhärjade fastigheterna, andra träffas hemma och några har sprungit på varandra i en lekpark. Grannarna Siv och Rune Ahl och Barbro Klasson kan inte slita sig från sandlådan där de står på en höjd med utsikt långt förbi avspärrningarna.
– Gud, vad det smällde, säger Siv Ahl.
– Ja, det var som det skakade i huset liksom flera gånger, fyller Barbro Klasson i.
De tre grannarna bor alla på Vimnevägen i Spångsholm som vid 22.30-tiden fick samtal från polisen om att hela gatan omedelbart skulle evakueras. Sya skidklubbs lokaler öppnades för de som behövde en plats att uppehålla sig på under natten, men många av de boende sov hos vänner och bekanta. Ja, de som lyckades sova alltså.
– Jag har kanske sovit en timme inatt, det rörde sig så mycket i huvudet, säger Barbro som bott på orten sen 1967.
Hon stod på övervåningen och följde brandförloppet från fönstret innan hon beordrades att lämna sitt hem.
– Det var så otäckt med de stora lågorna. Jag förstår inte att det kunde gå så fort och sen explosionerna... Det blev en dymmelonsdag man inte kommer att glömma i första taget.
Flera personer vittnar om den höga volymen på smällarna när gasflaskor exploderade. Någon flaska flög som en raket hundra meter upp i luften och landade bara ett 20-tal meter från räddningstjänstens styrkor.
Siv gör ansats till att avrunda samtalet och lämna lekparken, men fångas på nytt in i samtalet som inte riktigt vill ta slut. Hon jobbade själv på Artex de sista åren före pension och hennes man, Rune, arbetade sex år på bruket under 70-talet. De berättar om farhågorna att det gamla bruket skulle bli en tom ruin när det lades ner och om glädjen på orten när så många nya företag ville flytta in.
– När jag såg branden tänkte jag att "nu är det kört, kommer det kunna vara verksamhet här igen?" säger Rune.
Lite längre in på gatan bor Bo och Tarja Andersson. Bo är pensionär men hjälper fastighetsägaren när det behövs och flera i familjen arbetar i brukets gamla lokaler.
– Det som hänt är så tragiskt för hela Spångsholm. Man funderar på vad som händer nu, om det ska rivas och hur illa det ser ut överallt. Allt är så overkligt.