I lördags och igår auktionerades utrustning, inredning och inventarier bort till anställda och tidigare anställda. Hela inkråmet i "mässen", den forna bruksägarbostaden, såldes.
Här fanns, bland alla som samlats, en hel del munterhet och glada miner men också en påtaglig känsla av undertryckt vemod och kommande saknad.
- Det är blandade känslor en dag som den här. Det är tråkigt. En drygt hundraårig epok är över. Stämningen är bra och nertrappningen har gått bra. Väldigt många har fått bra jobb eller går bra utbildningar men visst finns några få som kommit i kläm, säger Leif Thomsen som varit platschef för Gusab Stainless AB i Spångsholm de senaste tre åren och tidigare två år i slutet av 80-talet.
Spångsholms bruk, Gunnebo Bruk, Sya Bruks AB, Gusab. Industrikomplexet vid Svartån i det lilla samhället har haft skiftande namn. Det var 1897 som fabrikören Per Stenman startade tillverkning av dragen tråd och spik i Spångsholm där forsarna tidigare drivit sågar och kvarnar. Redan 1903 tog bröderna Edstrand från Malmö över drift och ägarskap som varade ända till 1966. Gunnebo Bruks AB köpte bruket som 1990 såldes till Sandviks AB.
Tråd, spik och kätting var länge Spångsholmsbrukets specialitet, på senare tid rostfri fjädertråd som exporterats världen över.
I maj förra året meddelade ledningen för Sandvik Steel beslutet att lägga ner bruket. Dålig lönsamhet för tråddivisionen och överproduktion angavs som skäl. Fem trådfabriker skulle bli fyra. Bruket i Spångsholm blev förloraren.
Så sent som 1999 fanns tillförsikt i Spångsholm. Gusab Stainless AB investerade 75 miljoner i nya maskiner. Arbetsstyrkan minskades med 15 personer men den närmaste framtiden för övriga 110 anställda föreföll tryggad. Som mest, på 50-talet, sysselsattes här runt 300 personer.
Under hela lördagen bars inventarierna ut från den gamla bruksägarbostaden, känd som "mässen" i senare tid. Framför trappan skockades tidigare anställda med närstående. Personalchefen Bo Pettersson var professionellt utrustad med klubba och käpp och sålde driftigt allt från gardiner och besticklådor till skinnfåtöljer och kameror.
Peter Nordberg var arbetsledare på bruket för tio år sedan.
- Jag har själv ingen anledning att samla på mig grejer men jag har fyra grabbar. Det är roligt att kunna ge dem saker som behövs, säger Peter. En liten tv hörde till fynden för dagen.
Lars Cantzler var nöjd med köpet några stolar, ett par backar glas och en litografi av Ardy Strüver.
Christer Forsman, en av de 20 som arbetar på bruket en vecka till, satsade på lampor av alla möjliga modeller.
- Order hemifrån. Det kommer mörkare tider, säger Christer Forsman som också spanat in sig på en matta.
Ulf Olofsson har 45 år på bruket bakom sig. Han började som tråddragare och har därefter varit förman eller produktionsledare som det numera heter. Nu har han varit två månader i Spanien och skall dit tre månader igen för att installera maskiner från Spångsholm till en Sandvikfabrik utanför Barcelona.
- Annars är jag avtalspensionär men har fått erbjudande att köra lite extra, säger Ulf som köpte tavlor på auktionen.
- Vi hade en kille på lagret för många år sedan, Erik Nilsson, duktig på att teckna. Det var intressant att få den tavlan liksom en bild på gamla magasinet i Sya där bröderna Edstrand hade lager. Det är byggnader som inte finns kvar, säger Ulf som är uppvuxen i trakten.
Under ett års tid har produktionens ljud långsamt dämpats från det stora fabriksområdet vid Svartån som verkligen är väldigt svart. Om en vecka hörs bara forsen men inget annat.
Hur många mil tråd har dragits här under 106 år? tänker jag. Hur många ståltrådsvarv runt jorden?