Vilken är din relation till Sommar i P1?
– Likt många andra så är jag uppväxt med Sommar. Det är ljudbilden av att man är ledig, så jag har alltid älskat programmet.
Hur gick det till när du började producera?
– Jag kom i kontakt med programmet 2009 i samband med att Malin, min fru, nämnde att hon tackat nej till att sommarprata – igen. Det är enda gången jag har sagt till henne att hon borde göra nånting, och då gjorde hon det mot att jag skulle vara producent för programmet. Och Mark Levengood, min kompis, hjälpte till att skriva lite manus.
Hur gör man ett bra sommarprogram?
– Befäst inte det folk redan vet om dig, utan berätta hur det blev så och vad det sedan ledde till. Bestäm dig också för vad du vill berätta, håll dig till det och var uppriktig. Ironier, revansch och interna skämt funkar väldigt sällan. Och så får man akta sig för klicher, för de plattar ut människan. Om du säger att det är viktigt att fånga dagen, carpe diem, utan att berätta varför så betyder det inget. Så är det med musikvalet också.
Är det svårt att hitta rätt?
– Ja. Det är svårt att veta vad man ska berätta och inte berätta, framför allt när det handlar om tunga sorger. Det är väldigt viktigt att man berättar det som en del i sin historia och inte för att få sympatier, podnedladdningar eller kvällstidningsrubriker. Tre år i rad har jag gjort väldigt uppmärksammade program – Henrik Larsson, Anja Pärson och Maja Ivarsson – men bara för det får man inte tro att jag har ett trollspö. Det krävs hårt arbete.
Hur får du uppdragen?
– När värdarna utsetts börjar tassandet med att hitta en producent, och man frågar försiktigt chansen på varandra. Men när det gäller idrottsfolket så har jag fått övertala dem, för de ser inte poängen med att sommarprata. De har väldigt mycket att berätta men är inte vana vid att göra det. Jag kommer från den delen av nöjesbranschen där vi inte har något att berätta, men är väldigt duktiga på att prata. Så då kan man sammanföra det.
Vad är producentens roll?
– Man pratar med den som ska vara sommarvärd och ser till att det blir ett manus. Sedan håller man handen och lotsar igenom programmet. Jag är jourhavande när ett mejl kommer eller när vi behöver ha ett möte. I år har jag fem program att producera, så det gäller att inte ätas upp. Eftersom ingen gör det här av ekonomiska anledningar så är man inte skyldig något annat än att göra sitt bästa, och det tar tid.
Hur mycket tid?
– Efter i år har jag producerat 19 sommarprogram och alla har varit olika i sin process. Inför Maja Ivarssons program förra året pratade vi nog i hundra timmar. Vi bestämde att vi ville driva tesen ”du behöver inte förlåta om du inte vill”. Vi är uppfostrade med att det är fint att vända andra kinden till, men hon var tydlig med att hon ville göra ett hårt program. Det innehåller inga känsloord, bara konkreta berättelser.
Det låter som att du jobbar mycket?
– I höstas och vintras var jag programledare för Lingo i TV4 och var med i Mix Megapol på måndagar, samtidigt som jag producerade Jenny Strömstedts talkshow och Melodifestivalen, då blev det för mycket. Det var roligt, men det höll på att bli ett konstnärligt experiment i hur långt man kan gå. Så jag har tagit det väldigt lugnt i vår, jobbat med Sommar och Mix Megapol.
Hinner du med familjen?
– Ja, det måste jag göra. Jag kan inte ens tänka mig den yrkesmässiga framgång som gör det värt att mina söner om tio år undrar var fan jag var när de växte upp. I perioder jobbar jag mycket, men utslaget på ett år så är jag mest hemma.
Skulle du vilja sommarprata själv?
– Jag skulle vilja prata själv den dagen jag har något riktigt bra att berätta, inte nu. Jag måste göra succé först, eller fiasko.