1 Hur är det att vara förälder?
– Mysigt. Fast lite trött blir man ju ibland, och så måste man planera sin tid mycket mer. Första veckan kunde det ta en hel dag att bara ta sig upp ur sängen och klä på sig – allt man skulle göra gick sååå långsamt. Så jag var lite orolig för att jag inte skulle få tillbaka mitt liv, och att jag skulle tvingas uppoffra mig för mycket. Jag var så frustrerad att jag var beredd att slänga porslin i huvudet på min sambo (italienske hoppryttaren Roberto Cristofoletti) så fort han kom innanför dörren, haha.
2 Är han borta mycket?
– Han har varit utomlands väldigt mycket sedan Giselle föddes, så jag har varit ensam förälder en stor del av tiden. Men mamma såg min frustration, så efter två veckor tog hon Giselle så att jag kunde komma upp på hästryggen igen.
3 Går det bra att kombinera jobb och bebis?
– Det har gått bra. Mamma hjälper till och en av hästtjejerna är barnvakt. Jag har vänner som är framgångsrika och duktiga i sitt yrke. De gör allting perfekt med sina barn och man kan inte bli en bättre mamma än de är, ändå känner de värsta dåliga samvetet hela tiden. Jag är inte sån, men jag är rädd att jag också skulle kunna fastna i det.
4 Hur träffades du och Roberto?
– På en hästtävling i Italien för sju år sedan. Vi tävlade mot varandra och jag vann så klart, haha.
5 Konkurrerar ni mycket med varandra?
– Ja, lite tävlar vi. Det är bara bra för det driver oss framåt. Jag är ganska hård och bestämd av mig och nu har jag lyckats hitta en person som är lika bestämd som jag. Vi behöver båda någon som kan säga ”du kan dra åt helvete med dig” tillbaks. Jag tycker att det ger det hela en viss glöd, det blir inte tråkigt i alla fall.
6 Har ditt sätt att rida förändrats sedan du fick barn?
– Jag har blivit mer medveten. Förut var jag inte rädd för att bli en grönsak, det var värt att ta risken. I dag känns det viktigare att jag finns, så jag försöker undvika farliga situationer, med unghästar till exempel.
7 Har du ramlat av ordentligt någon gång?
– Jo, det har jag nog gjort. Men jag har bara slagit i kroppen – ryggen och höfterna har fått sig en smäll så att jag har blivit lite mör och varit hos kiropraktor, men jag har inte fått några allvarliga skador.
8 Hur många hästar har ni på gården?
– Ett tjugotal. Jag har en grupp med tio talangfulla hästar och fem eller sex av dem är extra trevliga. Jag tror att det kan bli något väldigt fint av någon av dem, vilken vet jag inte än.
9 Var är du i din karriär?
– Den står rätt stilla just nu. Mycket handlar om att hitta rätt hästar och jag har inte gjort ett tillräckligt bra jobb med att skaffa mig nya talanger. Så när hästarna jag hade föll för åldersstrecket fick jag börja från noll.
10 Är det svårt att skiljas från en häst som blivit för gammal för att hoppa?
– Ja, det är det. Men två av de absolut viktigaste hästarna i mitt liv – Mynta och Erbblume – finns kvar här. Erbblume är i Belgien för att betäckas just nu och Mynta, som är 26 år, går bara i hagen. Hon har fått sällskap av en ettåring som har adopterat henne som mamma.
11 Hur ser framtidsplanerna ut?
– Jag ska börja träna 1.50-hoppning med en åttaåring och sedan ska jag successivt jobba vidare med andra hästar jag har. Till hösten åker jag kanske en sväng till Italien och tävlar igen. Vi åker rätt mycket fram och tillbaka, men det kanske blir svårare när Giselle börjar dagis. Vi har inte skaffat dubbelt medborgarskap för henne än heller.
12 Vill du ta dig tillbaka till toppen?
– Det vill jag, men vi får se hur hästarna hoppar och så. Som ryttare blir man bara bättre med åldern, men det är rätt slitigt att resa världen runt, det är inga 40-timmarsveckor precis.