NÀr började ni göra bokomslag?
Niklas: För elva Ă„r sedan gick min reklambyrĂ„ i konkurs, dĂ„ halkade jag av en slump in pĂ„ att göra omslaget till Isaac Asimovs klassiker âJag robotâ. Det var sĂ„ kul sĂ„ att jag aktivt började söka uppdrag inom bokbranschen, och nĂ€r jag fick göra Mons Kallentofts böcker kom genombrottet. SĂ„ sedan tio Ă„r försörjer jag mig helt pĂ„ bokomslag.
Eva: Jag Ă€r framför allt ÂportrĂ€ttfotograf, men bokomslagen har blivit en Âutveckling av det och det Ă€r jĂ€ttekul.
Hur blir ett omslag till?
Niklas: Jag anvĂ€nder mycket bildbyrĂ„bilder och bygger upp nya bilder ÂutifrĂ„n dem â det blir jĂ€ttemycket photoÂshop. Jag plĂ„tar en del sjĂ€lv ocksĂ„ och har ett ohyggligt trĂ„kigt fotoalbum med Âbilder pĂ„ vĂ€ggar, asfalt och olika strukturer. Men nĂ€r jag jobbar med en fotograf sĂ„ Ă€r det alltid Eva, det Ă€r kul att Âjobba ihop.
Hur kommer du fram till hur omslagen ska se ut?
Niklas: Oftast ser jag framför mig vad det ska vara, det brukar komma Âganska fort. Gör det inte det sĂ„ fĂ„r jag jobba mig Âigenom det och göra mĂ„nga Âskisser. ÂIbland kan jag göra tvĂ„ eller tre Âomslag per dag och ibland kan det ta flera Âveckor.
Brukar ni lÀsa hela bokmanuset först?
Niklas: Omslaget görs vÀldigt tidigt i processen, det kan vara upp till ett Är innan boken ges ut. Ofta Àr den inte fÀrdigskriven och dÄ fÄr vi antingen rÄa manus eller ett par fÀrdiga kapitel, och ibland bara ett synopsis.
Eva: Bokomslaget fĂ„r ju inte avslöja ÂnĂ„got av det som hĂ€nder i boken heller.
Niklas: Vi var tvungna att göra Âomslagen till tre av Kallentofts Ă„rstidsböcker vid fel Ă„rstid. Vi fick till exempel specialÂbestĂ€lla 400 tulpaner i början av Âjanuari, det blev jĂ€ttedyrt.
Gör ni mycket deckaromslag?
Eva: Vi gjorde jĂ€ttemycket för tvĂ„, tre Ă„r sedan men nu tycker jag att det har Âavtagit lite. Det Ă€r vĂ€ldigt roligt med Âdeckare, man vet aldrig vart man Âhamnar nĂ„gonstans. En gĂ„ng hyrde vi ett helt badhus och tre dykare för att göra en undervattensfotografering, och sĂ„ har vi lĂ„nat vapen av polisen.
Niklas: Vi har varit hos polisen och fĂ„tt grejer sönderskjutna ocksĂ„, framför allt böcker â det blir sĂ„ snyggt eftersom det flyger tussar ur dem. Och en gĂ„ng slog vi sönder en bil pĂ„ skroten, sedan fick jag ligga pĂ„ den krossade rutan.
Eva: Just det var lite lĂ€skigt, eftersom det fanns risk att han skulle att skĂ€ra upp sig. Vi har lĂ€rt oss Ă€r att det Ă€r smart att sĂ€tta upp en skylt med fotografering ÂpĂ„gĂ„r, sĂ„ att ingen blir rĂ€dd. En gĂ„ng Âfotade vi pĂ„ Filbytertorget i Linköping. VĂ„r dotter hade blod pĂ„ benet och dĂ„ kom folk fram och frĂ„gade om vi hade ringt efter ambulans.
Hur fÄr man till trovÀrdigt blod?
Eva: Det Ă€r ju en ganska billig effekt att ha med blod och sĂ„nt sĂ„ vi har försökt jobba oss bort ifrĂ„n det. Men det finns jĂ€ttebra teaterblod numera, förr fick man anvĂ€nda grisblod för att det Âskulle se Ă€kta ut.
Niklas: Ska man ta nĂ€rbilder sĂ„ gĂ„r det nĂ€stan inte att ha nĂ„got annat Ă€n Âriktigt blod, sĂ„ jag har skurit mig i fingrarna ganska mĂ„nga gĂ„nger ocksĂ„. Men nu har jag slutat med det.
Hur hittar ni personer som kan vara med pÄ omslagen?
Eva: Den som lĂ€ser ska kunna skapa sig en egen bild, dĂ€rför sĂ€tter man nĂ€stan aldrig ett ansikte pĂ„ en bok.âMen vi har ofta med familj och vĂ€nner.
Niklas: Mest familjen, bĂ„de vi och Âbarnen har dött vĂ€ldigt mĂ„nga gĂ„nger.
Hur hamnade ni i Norrköping?
Eva: Vi tröttnade lite pĂ„ att det Ă€r sĂ„ dyrt att bo och lĂ„ngt att Ă„ka till allt nĂ€r man bor i Stockholm. SĂ„ vi tittade pĂ„ en karta för att se var man kan bo om man vill kunna pendla smidigt â jag har kvar min ateljĂ© i Stockholm och Âpendlar tvĂ„ dagar i veckan. Nu nĂ€r vi flyttat hit Âförsöker vi sĂ€tta Norrköping pĂ„ deckarÂkartan ocksĂ„. Ăven om man oftast inte ser var bilden Ă€r tagen sĂ„ Ă€r det ju roligt nĂ€r man vet om att det Ă€r fotat hĂ€r i stan.
Niklas: Vi gjorde omslaget till Emelie Schepps första bok. Det var roligt, för dÄ fick vi lÀsa lite om Norrköping ocksÄ.
Hur kÀnns det att se omslag man gjort varenda affÀr?
Niklas: Det Àr ju roligt sÄ klart.