”Det gäller att få hela hjärnan att förstå att du vill förändras”

Ursprungsbefolkningar har mycket att lära oss om hur man hanterar förändringar. Det menar Patrick Henriksson som coachar i personlig utveckling med hjälp av bland annat ritualer.

SOMMARMÖTET.2014-08-09 09:03

1 Varför har vi så svårt med ­förändring?

– Om man ska ändra något i sin egen personlighet kräver det väldigt mycket arbete. Man ska forma om hur ­nerverna kopplar i hjärnan och det tar tid. Så de flesta vill inte prata om sin egen ­förändring, utan ändrar hellre sin kost eller börjar med en ny sport ­eller aktivitet. I ­dagens ­samhälle ­bombarderas vi med intryck och det gör att vi ­kroppsmässigt är mycket på helspänn. Man måste ­försöka hitta vilorummen där man har tid att ta det lugnt och lyssna på den inre ­rösten. När vi går upp i stressnivå försämras ­förmågan att ta logiska beslut.

2 Hur har det här med ursprungs­befolkningar att göra?

– Det fanns en forskare som ­heter Angeles Arrien, som jag har jobbat ­tillsammans med. Tyvärr avled hon i ­våras. Men hon har forskat mycket på ursprungsbefolkningar – deras synsätt på livet, hur man tar hand om ­förändringar och likheter mellan ­olika kulturer.

3 Och vad gör de annorlunda?

– Dels är det en skillnad i ­tempo. Man lever mer anpassat till naturen och dess växlingar. Sen har de kvar många ­ritualer kring förändringar. Tvär­kulturellt finns i varje kultur ­ritualer när man tar upp en ny person i samhället, ­såsom till exempel dopet. Oftast finns också en ritual för när man blir vuxen. Tidigare var ­konfirmationen ett tillfälle då man fick vuxenkläder. Nu har vi ­ingen riktig vuxeninitiering och det kanske är en av orsakerna till att vi har en väldigt lång ungdomstid i väst­världen.

– Ursprungsbefolkningarnas ritualer har också andliga aspekter och det kan man ju tänka och tro vad man vill om. Men tror man på det så kan man se det som att man har förfäder eller totemdjur som hjälper en och ger en stöd till sin förändring.

4 Tror du det?

– Jag tror på det! Jag har sett så pass mycket och känner för mig själv att det är så. Men det är rätt så långt ifrån den ateistiska ingenjör jag var för 25 år sen. En del tycker nog att det är hokus ­pokus.

– Oavsett om man tror på andlig hjälp eller inte så finns det ett värde i­ ­ritualer. Det gäller att få hela hjärnan att förstå att du vill förändras. Oftast säger man att man vill göra en förändring och den ­resonerande delen av hjärnan ­förstår det, men så har man en under­med­vetenhet och ett känslomässigt ­lager. Genom att göra en ritual av det får man en större del av hjärnan att verkligen förstå att det ska bli en förändring.

5 Hur kom du i kontakt med de här idéerna?

– Det var via mitt arbete på SAAB. Jag åkte fram och tillbaka till Seattle ­några gånger och i samband med en kon­ferens mötte jag några på personal­avdelningen som hade ­arbetat ­tillsammans med Angeles ­Arrien i ett ledarutvecklingsprogram. Då ­handlade det mycket om förändringsledning kopplat till företaget, men de hade ­också märkt att för att det skulle ­funka så måste man arbeta mycket med ­ledarnas egna ­personliga utveckling.

6 Hur blev det till ett eget företag i Linköping?

– Via SAAB fick jag gå en utbildning hos henne. Sen höll vi kontakten. Hon har hjälp mig att introducera hennes metoder och tankesätt här i Sverige.

7 Är de här tankarna kontroversiella på ditt vanliga jobb?

– Ja men jag pratar inte så mycket med mina kollegor om det här egent­ligen. Visst är det en skillnad, ytligt sett mot en ingenjörsväg, men det ena behöver inte utesluta det andra. Fyller man inte sitt liv med andlighet så blir det ett ­tommare liv tror jag.

8 Vilka kommer till dig?

– Huvudsakligen kvinnor, medel­ålders kvinnor. Jag tror att ­kvinnor är mer vana att diskutera sina känslor, sin personlighet och hur man mår, ­medan män verkar kulturellt ­påverkade att inte prata om det. Därför satte jag ihop en mansgrupp i vintras. Vi ­diskuterar bland annat papparoll, ­relationer, könsroller och jämlikhet. Samhället ­förändras och man måste reflektera och diskutera för att hänga med.

9 Har du själv förändrats mycket?

– Både och. Jag är nog inte lika pushig och jag kanske inte brusar upp lika lätt. Jag tar tid för att reflektera. Jag är mjukare som pappa och mer öppen mot mina barn. Samtidigt har jag gått tillbaka mer till min grundpersonlighet, hur jag var som ung. Man formas ju till en roll av samhället man växer upp i men jag har nog brutit mig ur den.

Patric k Henriksson

Ålder: 44 i augusti.

Bor: Vidingsjö Linköping.

Gör: Verksamhetsutvecklare

på SAAB, driver eget företag

i personlig utveckling, Ehoha.

Familj: Hustrun Jennie och tre barn: Albin, 9, Edvin, 7 och Selma, 4.

Intressen: Sporta, träna, simma, ­yoga, boxning.

Mitt smultronställe i ­Östergötland: Omberg. Det

kanske inte är så originellt,

men det är så jäkla häftigt.

Bästa semesterminnet: Nu i

våras i San Fransisco. Med min

pappa som fyllde 70, min mamma

och syster. En sån där semester

som man hade när man var liten,

men nu var det jag som ordnade

den.

Godast på sommaren:

Grillat. Jag grillar allt möjligt.

Kyckling, lax och vilt kött.

Sommarplåga: Knott.

Framförallt i Ockelbo där jag

kommer ifrån. Morsan och

farsan har fått köpa en sån

där maskin som suger i sig knott.

Min sommar 2014:

Jag kommer att åka upp till morsan och farsans sommar­stuga. Och så ska vi till min

frus föräldrars stuga. Det blir lugnt.

Läs mer: www.ehohah.se

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!