"Han är en glad prick", säger pappa Robin om sonen Ebbe.
Tv, radio – och flera av landets största tidningar. Alla ville ha intervjuer efter att Emma och Robin var med i NT tidigare i år.
De förstod så klart att det var ovanligt att en graviditet som är så långt gången missas. Men att det skulle bli en riksnyhet hade de inte trott.
– Jag hade inte en tanke på det att det skulle bli så stort som det blev, säger Emma.
– Först undrade jag om någon skulle vara intresserad. Men när jag läste artikeln så förstod jag, säger Robin.
– Ingen av oss är någon som egentligen vill ha massa uppmärksamhet. Men man behöver prata om att det här. Att det faktiskt händer, fyller Emma i.
Det var förra året som deras vänskap övergick i en djupare kompisrelation, men det var det få i deras närhet som kände till.
Under senhösten började sedan Emma att känna sig uppblåst. Hon misstänkte allergi och lät sig till slut övertalas att söka vård. När hon fick beskedet att hon var gravid – och var så långt gången att hon skulle kunna föda vilken dag som helst – vändes förstås tillvaron upp och ner för både henne och Robin.
– Vi hade inte ens pratat om att vi skulle flytta ihop. Men när vi åkte hit och tittade på den här lägenheten så blev det så självklart. Vi vill vara med varandra, vi märkte det, säger Emma.
– Det kändes naturligt, säger Robin.
Ebbes formel 1-bil tillhör favoritleksakerna.
Här har deras son eget rum, med gott om plats för leksaker. Han lär sig nya saker varje vecka, berättar de, medan Ebbe leker med sin svarta formel 1-bil.
– Han är en väldigt glad prick och lätt att ha att göra med.
Mest har familjen fått kärlek och uppskattning efter medierapporteringen, med vissa undantag.
– Jag var dum nog att börja läsa en del kommentarer, säger Emma.
– Det finns många som vet allt om allt, säger Robin.
Vad kunde det handla om?
– Det var speciellt män som inte förstod att man kan bli gravid utan att veta om det. De uttalar sig om kvinnokroppen och tror sig veta saker. Men det har ändå inte varit så mycket som jag kanske hade trott, säger Emma.
Emma kommer från Valdemarsvik och Robin från Söderköping. Att det blev just Söderköping de flyttade till kändes naturligt.
– Det var det bästa valet vi gjorde, säger Emma.
– Det känns som en trygg plats att växa upp på, säger Robin.
I lägenheten i Söderköping har Ebbe fått ett eget rum.
De hyllar hur deras familjer har ställt upp för dem sedan de fick reda på graviditeten.
– Vi har fått kläder och så mycket grejer. De frågar alltid om vi behöver något. Det är nästan tjat om att vara barnvakt, säger Emma med ett skratt.
– Jag tror inte att vi hade klarat det annars. Det är stöttningen från andra som har gjort att det har gått så bra. Och att vi har haft varandra. Jag visste ju inte hur Robin ville göra. Men jag tror att allting har en mening.
Att de var öppna med vad de varit med, om är de glada för i dag.
– Det var skönt att berätta hela grejen. I början blev det väldigt mycket frågor, man fick dra hela historien för alla man träffade, säger Robin och tillägger:
– För mig har det varit viktigt att prata om det. Det märks verkligen hur viktigt det är när man är med om något sådant här.
– Sedan Ebbe kom har jag blivit mycket mer öppen och det tycker jag att Robin också har blivit. Vi pratar mer om våra känslor, säger Emma.
På väggen hänger ett konstverk som Emmas syster har målat åt Ebbe.
I det stora hela har övergången till livet som småbarnsföräldrar gått väldigt bra. Trots att de knappt hade någon tid att förbereda sig på.
– Nu känns allting självklart, nästan som att det var planerat, säger Robin och ler.
– Ebbe är alltid glad. Och låter när han är hungrig eller trött, det är jättebra, säger Emma.
Robin medger att den första tiden var chockartad. Men för Emma kom reaktionen senare.
– När Ebbe var åtta månader kom det en liten chock för mig. Jag kände mig inte riktigt som mig själv. Att ha någon runt sig hela tiden var lite kämpigt ett tag. Men jag är glad att det kom då och inte när han var nyfödd. Jag kunde prata mycket med nära och kära om det här. Det kändes väldigt bra.
"Jag hade inte en tanke på det att det skulle bli så stort som det blev", säger Emma om uppståndelsen som deras historia fick.
De upplever båda att de har växt av det nya ansvaret som det innebär att bli förälder.
– Jag är mer öppen, som sagt. Och gladare!, säger Emma.
Ebbe har precis fått förskoleplats och snart ska han döpas. Familjen vill bli kvar i kommunen, och på sikt flytta till ett hus.
Både Emma och Robin är tydliga med att det var kärlek mellan de båda som växte fram, som ledde till att det blev ett par. Men de är osäkra på om det hade blivit så om det inte var för Ebbe.
– Det var han som förde oss samman, säger Emma och ler.
Planeringen för Ebbes dop är i full gång. Och nästa år börjar han förskolan.