I en ombyggd sommarstuga har Cecilia Dahlin, hennes sambo och deras två barn hittat sitt drömboende. Nu gör de allt de kan för att ha råd att bo kvar.
För ungefär fem år sedan hittade paret sitt drömhus ute på landet, precis vid kommungränsen mellan Söderköping och Norrköping.
– Vi bor i Söderköpings kommun, men hämtar posten i Norrköpings, säger Cecilia Dahlin.
En vacker höstdag är det lätt att förstå vad som fick dem på fall. Träden vajar precis intill husknuten och nedanför vardagsrumsfönstret sträcker åkern ut sig i ett milt, disigt ljus. Huset är från början en sommarstuga och paret var medvetna om att det skulle krävas en hel del jobb och pengar för att skapa sitt drömboende. Men de slog till.
– Vi hade båda fast inkomst och en ekonomisk buffert, så vi kände oss inte speciellt oroliga.
Under åren har de valt att investera en hel del i sitt boende. De har byggt garage, bytt fönster och byggt ut ett sovrum bland annat. Allt för att skapa ett ombonat hem för sig och sina två små barn.
Då hade de inte ens kunnat föreställa sig att de några år senare skulle befinna sig i ett läge där de trots idogt sparande knappt kan hålla näsan ovanför vattenytan. Nu går de runt med en ständig klump i magen av rädsla för att behöva sälja sitt drömhus.
– Vi har tagit rejäl höjd, försökt göra kloka beslut, inte slösat och ändå sitter vi nu här med kniven mot strupen och vet inte om vi kan bo kvar och var vi annars ska ta vägen. Allt är så ovisst, säger Cecilia Dahlin.
– Och då har vi det ändå relativt bra. Tänk de som är ensamstående, sjuka eller arbetslösa.
Cecilia Dahlin säger att de aldrig varit speciellt extravaganta i sina levnadsvanor, men att de nu får dra in på precis allt för att ens klara av att betala räkningarna. Och då pratar vi inte om inställda restaurangbesök eller biokvällar, utan om att duscha mer sällan, enbart köpa varor på extrapris och färre bilresor.
– Mina svärföräldrar bor i Västmanland och vi vill så klart hälsa på dem ibland med barnen, men nu tvingas vi tänka efter både en och två gånger om det är ekonomiskt möjligt.
Elräkningen är den största boven i dramat. Familjen har direktverkande el med rörligt pris och därtill luftvärmepump och en kamin. Den senaste räkningen, för augusti när de inte ens hade igång värmen, landade på 4 300 kronor, vilket nästan är en tredubbling jämfört med året innan då augustiräkningen låg på 1 503 kronor.
Familjen har främst direktverkande el med rörligt pris, vilket just nu är en mardröm. De har även en kamin som de använder flitigt. "Vi kommer inte att sätta på värmen förrän det absolut är nödvändigt", säger Cecilia Dahlin.
– Vi ville binda vårt elavtal i våras, men då tog Eon bort den möjligheten. Och nu är det knappast lönsamt, säger Cecilia.
På sikt hade de tänkt att byta ut den direktverkande elen mot solceller efter att de hade lagt om taket, vilket skulle ha skett för något år sedan. Men en oväntad utgift på över 150 000 kronor för ett utdömt avlopp gjorde att planerna fick skjutas på framtiden.
– Snacka om dålig tajming. Det hade inneburit en jätteskillnad för ekonomin. Och nu har vi inte råd med den investeringen längre. Det känns som en ond cirkel.
Cecilia har en app där hon kan se hur mycket el de gör av med och vad som drar mest. Den gör att familjen har ändrat en hel del av sina vanor, som att hänga tvätten i stället för att torktumla den och att ta bort barnens mysiga badstund på kvällarna.
– Det känns hemskt, men att värma upp vatten är jättedyrt.
De kommer också vänta med att sätta på värmen in i det längsta.
– Vi kommer att få sova i ytterkläderna i värsta fall, men i barnens rum måste vi så klart ha värmen på.
Cecilia är just nu föräldraledig med parets yngste son och planen var att stanna hemma med honom fram till årsskiftet. Nu kommer hon att börja arbeta deltid i hopp om att få ekonomin att gå runt. Men risken är att det inte kommer att räcka. Mardrömmen är att tvingas sälja huset – och att gå med förlust nu när bopriserna rasar.
I våras fick de elprisstöd från staten på omkring 5 000 kronor, något hon hoppas på igen.
Har ni inte ett eget ansvar?
– Självklart kan vi inte luta oss tillbaka och räkna med att staten ska fixa allt. Att spara el i dessa svåra tider är allas gemensamma ansvar.
Cecilia ser också en positiv effekt som de sämre tiderna har fört med sig – en medvetenheten om en mer klimatsmart vardag. Att hushållen börja hänga tvätten i stället för att tumla den, slutar duscha varje dag och äter upp all mat gynnar klimatet.
– Jag vill trots allt tänka positivt och tro att vi på ett personligt plan kommer att klara oss ur denna prövning med huset i behåll. Och ur ett samhällsperspektiv hoppas jag att vi kommer ut på andra sidan lite klokare.
Cecilia Dahlin är just nu föräldraledig med sonen Loke, men kommer att börja jobba tidigare än tänkt för att de ska klara ekonomin.