Hasselsnoken i Söderköping måste flytta på sig. Men hur många ormar som finns i området är oklart.
– Det kommer inte att finnas drivor av hasselsnokar i området. Om jag gissar så tror jag att vi på sin höjd kan hitta fem vuxna djur, säger Magnus Karlsson, kommunekolog.
Länsstyrelsen har godkänt Söderköpings kommuns åtgärdsplaner för hasselsnoken och arbetet kan fortsätta. Nästa år är planen att börja röja de fyra områden som ska förberedas för snoken samt bygga tre övervintringsplatser. Ett område på cirka fem hektar väster om gamla riksvägen ska förberedas.
Under våren 2023 drar arbetet igång att samla in hasselsnokar. Cirka 280 timmar har man satt upp för insamlandet.
– Vi vet inte hur många ormar det finns i området och om tiden är tillräcklig. I normala fall brukar man säga att det på en plats med känd förekomst av hasselsnok, i genomsnitt krävs 50 timmars söktid per hittad individ, säger Magnus Karlsson som har tidigare erfarenhet av att inventera hasselsnok.
Det finns olika sätt att samla in ormarna. En metod är att lägga ut svart takpapp och hoppas att ormarna kryper under för att få värme.
– De är svåra djur att hitta och vilken metod som är bäst beror på terrängen. Här är det kuperad terräng och mer lämpligt att aktivt söka till fots. Man försöker lista ut var ormarna kan finnas och lär sig vad de tycker om. De vill ha skydd ovanifrån mot rovfåglar. Ganska ofta är de under stenar eller gömda i tät vegetation, säger Magnus Karlsson.
Med en ormkrok, ett speciellt verktyg för att lyfta stenar, letar han.
– Hasselsnoken är inte blixtsnabb. Då man lyfter stenen blir den ofta förvånad och paralyserad en stund och då kan man ta den. Men finns det några hål under stenen kan den ringla in där. Om de blir rädda så bits de men det är inte farligt. Har man handskar blir det i värsta fall lite blodvite, säger Magnus Karlsson.
Här är skogen där den mytomspunna och fridlysta hasselsnoken hittats. Nu ska ett område på fem hektar gallras så att det blir ljust och en miljö som hasselsnoken gillar.
Ormarna kommer att läggas i en tygpåse för att transportera till den miljö som finns iordningställd. Oftast mäts ormarna och man kontrollerar kön.
– Det kan vara bra att fotografera ormen för varje individ har en unik teckning. Det finns inte två ormar som har samma mönster på huvudet. Med bild kan vi se så vi inte hittar samma individ flera gånger och se om de vi flyttat lyckats överleva.
E22 norra infarten mot Slussporten där man funnit den rödlistade hasselsnoken.
Ormarna föds på hösten och kryper sedan undan för att övervintra där det inte finns någon frost. De tål inte minusgrader utan dör om det blir för kallt.
– De utnyttjar miljön och kryper ner i springor eller annat. De övervintringsplatser som vi ska skapa blir nog en kista med stenar och jord över, säger Magnus Karlsson.
Ovan mark bör det finnas en kulle. Det är viktigt att kistan täcks bra så att den inte fylls med vatten.
Oftast lever hasselsnokarna ensamma och undviker varandra, förutom under parningsperioden. De är kannibaler och försvinner snabbt åt olika håll. Det är osäkert om de övervintrar tillsammans. Magnus Karlsson tror kan de tvingas göra det om det finns ont om bra övervintringsmiljöer. Under vintern då kroppstemperaturen är låg så äter de inget. De väntar in våren – och är den av våra tre svenska ormar som kommer upp senast. Den vill ha det varmt.
Ungarna föds levande på hösten och honorna tar inte hand om dem. Hasselsnoken äter oftast växelvarma djur som ödlor, andra ormar och någon gnagare. Speciellt vuxna honor kan äta mindre gnagare.
En passage ska skapas över vägen och tre tunnlar under så att ormarna kan passera.