Många kontaktar Hilda Nilsson för råd och stöd. "Jag tror att det är viktigt att vara genuin och transparent", säger hon,
Hilda Nilsson växte upp ett stenkast från kanalhamnen. Älskade att gå till Smultronstället och äta glass.
– Jag var ett barn som tyckte om det jag tyckte om och var bestämd med hur jag ville ha det.
Hon tror att det började runt sjätte klass. Hon fick svårare att hantera kraven som hon hade på sig själv. Och som andra hade på henne.
I skolan var målet högsta betyg, varje gång. Att bli läkare. Hilda Nilsson var perfektionist. Någon som ville vara allting för alla.
Till slut blev det för mycket.
– Jag visade mig alltid som stark, glad, hård. Men under fasaden fanns något så ömtåligt.
– Jag kände ett sådant självhat. För att jag inte kunde leva upp till förväntningarna.
Ätstörningen erbjöd en känsla av kontroll. Över hur få gram hon åt, över hur många steg hon sprang.
– Det kändes befriande. Det var som att fly från sig själv.
Gränserna flyttades med åren. Under gymnasietiden blev hon tvångsinlagd. Flera sjukhusvistelser skulle följa.
– Jag var dödligt sjuk. Ibland känns det som att jag skulle ha dött. Men jag är troende och tror att Gud räddade mig. Det var något högre.
– Någonstans där tog jag mitt ansvar. Jag behövde våga förstå att det här är mitt liv. Ingen annan är ansvarig för att rädda mig.
Successivt kunde hon släppa taget om personen som hon hade tvingat sig själv att vara. Hon hittade nya vänner, vänner som gav henne utrymme att vara sig själv – utan filter.
– Jag började bygga en stabil grund att stå på.
– Vi har ett begränsat antal dagar att leva. Vill jag leva efter dem efter vad alla andra vill? Eller på ett sätt som känns rätt?
På Instagram och Youtube följer tusentals Hilda Nilssons resa.
I dag fokuserar hon inte längre på att räcka till för alla andra, utan på att finnas där för sig själv.
– Vi föds tillräckliga, inget i världen kan någonsin ta ifrån oss det. Jag har dagar då jag inte känner mig lika stark, men det har alla. Skillnaden är att jag vet att saker inte blir bättre för att jag ser ner på sig själv. I stället är jag ödmjuk och ser hur långt jag har kommit.
På Instagram skriver Hilda Nilsson om sina erfarenheter. Tusentals följer henne, de kan höra av sig för att få råd och stöd.
– Jag hoppas att andra kan se att jag läkte och att de också kan göra det. Att den resan är möjlig.
– Rädslan hos många som lämnar sjukdomen är att personen som blir frisk är samma person som blev sjuk. Men det handlar inte om att gå tillbaka, utan om att se framåt.
Hon beskriver hur hon själv kände ett motstånd mot att överkomma sjukdomen. Och en rädsla för vem hon var utan den.
– Det känns som att en del av dig dör.
I dag ser Hilda Nilsson framåt. Hon beskriver det som att hon har hittat sig själv.
Nyligen blev Hilda Nilsson egenföretagare. Målet är att hjälpa andra genom coachning, att bli ett komplement till sjukvården.
– Många som är sjuka i en ätstörning väntar länge med att söka hjälp. De tror inte att de är sjuka nog. Men så skulle du aldrig göra om du bröt benet.
Budskapet är att "mycket blir svårt om man inte gör det som känns rätt". Att våga vara den man är, att bygga upp en självkänsla, ser hon som avgörande för tillfrisknandet.
– Jag tror att det är viktigt att vara genuin och transparent. Och visa att jag verkligen bryr mig och kämpar för deras bästa.
Jag frågar om det kan vara svårt att lyssna på historierna som hon får höra. Om det finns någon risk med det. Men Hilda Nilsson är tydlig: Hon vet hur viktigt det är att sätta gränser.
– Att jag kan hjälpa andra är tack vare att jag fanns där för min egen läkning först.