Mats Magnusson, avdelningschef för Arkeologi och byggnadsvård på Östergötlands museum, har varit kyrkan på spåret sedan 2008.
Det har gått över 14 år sedan arkeologen Mats Magnusson med kollegor fick korn på var den sägenomsusade medeltidskyrkan S:t Ilian i Söderköping egentligen kunde ha legat. På måndagen finns han i kanalhamnen för att gräva ut frilagda kyrkmurar, tegelgolv, strävpelare (se faktaruta) med mera – jakten är över.
Mats Magnussons sökande efter S:t Ilians kyrka började redan hösten 2007 när man i samband med fjärrvärmearbeten gjorde fynd av kraniumdelar i närheten av kanalhamnen. Oftast är det just vid olika typer av arbeten och renoveringar som arkeologer får tillfälle att göra utgrävningar. Men det var i januari 2008 som det lossnade, genom en slump.
– Det var två killar som genade över den torrlagda kanalen och hittade tre kranier, först blev polisen tillkallad men sedan kopplades vi in och hittade då den första graven, berättar Mats Magnusson, numera avdelningschef för Arkeologi och byggnadsvård på Östergötlands museum.
Området mäts ut och dokumenteras av arkeologerna från Östergötlands museum.
Ett skelett konstaterades då ligga i en orörd grav, "in situ", med huvudet åt väster och med armarna i en begravningsposition som tyder på sen medeltid. Mycket pekade alltså på att kanalen dragits över en medeltida begravningsplats i anslutning till den gamla kyrkan vars läge varit okänt i 500 år.
– Sedan har vi kunnat göra diverse småundersökningar. Bryggan här renoverades 2010 och då hittade vi en liten del av en mur och sockelstenar. Då var det ju lite vagt, men vi hade alltså hittat gravar, tegelrester, mursnuttar och började ringa in det. Vi visste att kyrkan var här, men inte vilken sträckning och så.
I vinter görs en större renovering av kanalhamnen som gett arkeologerna ett gyllene tillfälle att lägga de sista pusselbitarna om S:t Ilians kyrka och fynd har man verkligen gjort.
Den norra muren på medeltida S:t Ilians kyrka syns tydligt när den nu frilagts efter lång tids sökande.
– Vi kan nu nästan säkert säga att den var en tegelkyrka precis som S:t Laurentii kyrka är. Det är ganska kul med muren vi hittat nu under en halvmeter med slam. Det är kyrkans norra vägg, en ganska välbevarad grundmur med fin sträckning på 15 meter och tydliga in- och utsidor. Vi har också hittat fyra strävpelare och flera raseringsnivåer på kyrkan, berättar Mats Magnusson.
– När det gäller andra fynd har vi hittat något mynt och radbandspärlor, men det rör sig inte om några stora mängder.
Så ni kan nu slå fast hur kyrkan såg ut?
– Nu ska vi sätta oss på kammaren och gå igenom det vi mätt, fotograferat och dokumenterat, men sannolikt handlar det om en tegelkyrka, ganska lik modellen som står här i kanalhamnen, cirka 20 meter bred och 40 meter lång, bedömer Mats Magnusson.
Enligt Mats Magnusson är det troligt att den ursprungliga kyrkan inte är så olik modellen av S:t Ilian som står i kanalhamnen i Söderköping. Någonstans runt 20 meter bred och 40 meter lång var den enligt bedömningen.
Hur känns det som arkeolog att nu få vara på plats och frilägga resterna av kyrkan efter att ha varit med alla dessa 14 år?
– Det är klart att det är jättekul att se att det var inte bara en bra gissning utan det var på riktigt, säger Mats Magnusson, som tillägger att det som nu återstår är att hitta daterbart material.
– Vi går ner och försöker leta fram rustbäddarna (se faktaruta) för att hitta träpålar, kan vi hitta några sådana är det bra material att datera med.
Nu kan man se den norra muren, men förhoppningen är att den kommer att ligga öppen för att ses även framöver när kanalen är torrlagd.
Går allt som Mats Magnusson hoppas kommer den frilagda norra muren att finnas tillgänglig att titta på framöver för intresserade när kanalen är torrlagd.
– Såvitt jag förstår kan vi lämna den som den är. Det är ju bara sten kvar så det är inget som förstörs, dessutom ligger det så djupt så det är inte något problem för båttrafiken.