Jakten börjar tidigt på morgonen.
Klockan är fem på morgonen. Det har precis blivit ljust när jägarna i skjutkojan på Grytsholmarna ser en flock skarvar närma sig. Hukade och fullkomligt stilla följer de fåglarna med blicken tills de landar i vattnen några meter framför dem. Snabbt reser sig skyttarna och avlossar flera salvor hagel. När flocken flyr från platsen ligger fem kvar livlösa i vattnet.
– Jag brukar säga att man inte jagar skarv. Man lurar skarv, så att de kommer nära. Oftast skjuter vi på tio till femton meters håll, berättar Patrik Månsson som under dagen jagar tillsammans med sonen Loke Månsson, Bo Aronsson och hunden Ronja.
Patrik Månsson säger att han någon gång i livet ska flytta tillbaka och bo permanent på Aspöja.
Runt skjutkojan, där de gömmer sig, sitter närmare 50 skarvliknande siluetter i trä uppställda. I vattnet runt udden ligger flera vettar som är en slags konstgjord lockfågel. Skarvar gillar sällskap och lockas av attrapperna.
– Man måste vara lite knäpp i skallen för att ge sig på den här jakten för det är så pass omständligt och relativt dyrt, säger Patrik och skrattar.
Södra udden på Grytsholmarna vid Aspöja är platsen för dagens jakt.
Patrik Månsson berättar att han och Loke varit uppe under natten och förberett jakten. De har satt upp siluetter, lagt i vettarna och lagt i ett fiskenät en bit från udden.
Siluetterna lurar riktiga skarvar till jaktplatsen.
Sedan första augusti är det tillåtet med skyddsjakt av skarv utan speciellt tillstånd från länsstyrelsen för den som har jakträtt och tillgång till fiskevatten. Men för att bedriva den jakten krävs att man lägger i och skyddar ett fiskeredskap inom 300 meter från jaktplatsen.
Nätet som vittjas efter jakten är tomt.
Skarven är en art som ökat i stor omfattning under de senaste decennierna. Från att tidigare i princip inte funnits alls på ostkusten är det i dag en av de fåglar man ser mest av i skärgården. Häckningen sker i kolonier, där träd och annan växtlighet dör av fåglarnas frätande spillning. En skarv äter ungefär ett halvkilo fisk om dagen, vilket innebär att den konkurrerar med människan och andra arter om bytesfisken.
Skarv på kobbar och skär har blivit en vanlig syn i den östgötska skärgården.
– Min pappa som är född 1918 hade aldrig sett en skarv. I början av 1990-talet var det något exklusivt att se en skarv här, säger Bo Aronsson som är fiskare och bosatt på Aspöja.
Bo Aronsson är fiskare och har i hela sitt liv bott på Aspöja.
Vad har du för känslor kring skarven?
– De är ganska negativa. Men jag hatar inget djur. De kan inte rå för att de är här, men de är alldeles för många. Vi har påtalat problemet i 30 år, men det är först de senaste fem åren länsstyrelsen gjort något och beviljat mer jakt.
Det behövs ny energi mellan varven när jakten pågår i många timmar.
Patrik Månsson bor i Norrköping, men är uppväxt på Aspöja och spenderar så mycket tid han kan på släktens gård på ön.
– Att jag gör det här bygger på att jag var med morfar när jag var barn och vi satt i vassen och jagade änder i skymningen. Aspöja är min grund, det jag står på, i och med att jag bodde här när jag var liten. Det har nog format mig till den jag nu är som vuxen, säger han.
Den yngsta i skjutkojan är Loke Månsson, 14 år. Han jagar inte eftersom han inte har åldern inne. Men han är ändå en viktig kugge i jakten. Han är i stort sett alltid med och Patrik Månsson är glad att sonen kan föra traditionen vidare.
En tupplur i skjutkojan kan vara på sin plats när man varit uppe på natten och förberett jakten.
– Vi är som ett gammalt gift par. Vi känner varandra utan och innan och det här hade inte varit möjligt utan Loke. Jag hade inte kunnat göra det själv med allt jobb det innebär.
Hunden Ronja simmar gärna ut och hämtar de skjutna skarvarna.
– När jag blir 15 ska jag också skjuta. När vi började kunde jag nästan ingenting, men nu har jag lärt mig massor; hur man inte skrämmer fåglar, hur man sätter upp siluetterna och hur man kör båt och navigerar, säger Loke Månsson.
När Loke Månsson fyller 15 år tillhör han den nya generationen jägare runt Aspöja.
Metoden att jaga skarv i ytterskärgården med siluetter och vettar är ny för Patrik Månsson och de andra. De började testa i våras och har därefter provat sig fram hur jakten bäst ska bedrivas. Än så länge har de fällt 342 skarvar.
– Det jag vill med min skarvjakt är att andra jägare ska få inspiration att jaga skarv och att det inte är något tabu att göra det.
Att gömma sig när skarvarna är på inflygning är avgörande för om de ska våga sig fram.
Han säger att de reaktioner han möter om jakten av skarv nästan uteslutande är positiva även om det kan förekomma någon negativ kommentar i sociala medier.
– På senare tid har jag fått lite positiva känslor kring skarven för den sammanför människor. Det blir något man enas runt och kan hjälpas åt med.
I skjutkojan blir ibland väntan lång mellan att någon skarv dyker upp. Men så flyger en fågel förbi på nära håll och hunden Ronja får simma ut och hämta fågeln.
Skarvarna skjuts även i luften om de kommer tillräckligt nära.
– Man brukar få ta kaffe och en macka ibland för då brukar de komma, säger Patrik Månsson.
Plötsligt skymtar något i Patrik Månssons ögonvrå.
– Jag tror det var en säl därborta, säger han och pekar ut över vattnet.
Gråsälen jagar utanför Grytsholmarna.
Naturvårdsverket har beslutat om licensjakt på 750 gråsälar i svenska vatten fram till 15 januari nästa år för att hålla nere populationen. Patrik Månsson lämnar kojan och sätter sig med ett kulvapen en bit upp på kobben.
Sälen sticker upp huvudet ovanför vatten ytan. Patrik lägger an geväret och siktar. Sälen tittar sig runt och andas innan den dyker.
– Det kändes inte rätt. Jag fick inget bra läge att träffa den på ett bra sätt.
Efter några minuter dyker den upp igen drygt 100 meter ut på fjärden. Den här gången är läget bättre. En vattenkaskad slår upp från ytan. Sälen dör en ögonblicklig död och sjunker till botten.
Patrik Månsson tar sikte på sälen som dyker upp mitt under skarvjakten.
Varför jagar du säl?
– Av samma skäl som jag jagar skarv. Men jag jagar inte säl enbart, utan jag tar bara tillfället i akt om de kommer in här i vikarna. I dag har vi ett allvarligt läge, om vi ska ha gädda och abborre i skärgården i framtiden måste något göras.
Ibland fälls en skarv som blivit ringmärkt under sitt liv.
När båtar eller kajaker passerar blir det avbrott en stund i jakten.
Skarvens vingspann kan uppgå till 1,5 meter.
Skarven häckar vanligen i träd där deras spillning långsamt dödar träden.
Skjutkojan är belägen på södra udden av Grytsholmarna.