- Det här verkar vara bli något av ett publikrekord, förklarade programledaren Anne Lundberg som var orolig för att man inte skulle hinna beta av köerna tillräckligt snabbt med följd att folk tröttade på att köa och åkte hem.
För alla som envist väntade in sin tur infriades dock löftet om en gratis värdering utförd av en expert. På en inspelningsdag som den i Söderköping brukar de 20 medverkande experterna hinna värdera upp till 6 000 föremål. Det som värderas är konst, böcker, porslin, textil, smycken, keramik, leksaker, teknik, möbler, klockor och vapen.
Vad hade då Anne Lundberg för antiktankar om en historisk plats som Söderköping:
- Vi är inte så långt från Stockholm vilket har betydelse. Av det jag sett inledningsvis är det mycket silver, ljusstakar, smycken och en hel del konst.
Urban Svensson från Åby är en av de hundra personer som spelas in vid varje inspelningsort. Av dessa kommer drygt en tredjedel med i själv teveprogrammet. Det som lockat till sig intresset är två japanska färgrika vaser från slutet av 1800-talet eller tidigt 1900-tal.
Prydnadsvaserna som är vid gott skick ropade Urban in för 25 år sedan för 10-000 kronor. Porslinexperten Björn Gremmer som medverkat i programmet från starten 1989 ger besked om inropet var en bra affär.
Då prisuppgiften utgör programmets återkommande dramatiska höjdpunkt så får vi journalister lova att inte avslöja några summor, men så mycket kan väl sägas att vasägaren från Åby inte ser alltför missnöjd ut när han packar ihop sina vaser:
- Jag har undrat över värdet i 25 år. Nu vet jag, säger han och avslöjar att villan hemma i Åby är full med "grejer".
Villan, det är en kåk på 300 kvadratmeter:
- Jag lever i ett museum, men jag tycker om gamla saker. Jag fascineras över att någon lagt ner jobb på en sak, säger han.
Wihelm von Kantzow är en nio-årig Söderköpingskille som samlar på gamla vapen. Han visar vapenexperten Max Sjöberg ett armborst och andra vapenfynd som är inropade på Norrköpings auktionskammare:
- Det här är kul, säger experten och försvinner bort för att få tid till teveinspelning med Wilhelm.
Wilhelms pappa berättar att intresset nog mest handlar om att det kan bli ett kul och folkbildande teveinslag, inte att vapnen i sig själva är så värdefulla.